Göteborgsposten – 9 september 1874, sida 2

ljus. Hon hade lofsaf, att Beryl nästa afton skulle komma och se på rummet. — Vi skola resa tillsammans dit i en droska, om ni vill, miss, sade mrs Toploft. Ni kan taga ert rum i besittning genast, om ni så tycker, och jag tror kvappt att ni kan göra annorlunda. På måndags aftonen foro också verkligen Beryl och mrs Toploft bort för ett bese den nya bostaden. Det hus, hvari denna var belägen, låg vid en lugn gata, som gick ut från Oxford street. Det var fyra våningar. högt. Mrs Toploft ringde på, hvarefter en tjensteflicka kom och öppnade. Hon lät de besökande stiga in i mottagningsrummet och gick att uppsöka värdianan. Mrs Margle, så hette denna dvinoe, ver öfver medelåldern och hade en viss värdighet i sin hållning. Mrs Toploft presenterade Beryl för henne. Ljusskenet föll derunder på Beryls ansigte; men mrs Margle stirrade på henne med vidöppna ögon, nästan som om flickan varit en vålnad. — Hveem — hvem sade ni? frågade hon. Hvad var namnet, mrs Toploft? — Miss Star, svarade mrs Toploft. Hon är en myoeket aktningsvärd ung dame, mrs Margle, och jag går i borgen för henne. Hon är en slägting till mr Star på Starwood i Sarrey. — Jag ber om förlåtelse, sade mrs Margle, men ni påminner mig om en ung dame, som jag en gång för många år sedan kände. Jag hushållade åt henne på St. Johns-wood. Era ögon äro en ny upplaga af hennes. Dessa ord väckte hos Beryl en plötslig sinnesrörelse, men hennes röst var lugn och stadig, då hon frågade: — Huru länge sedan var det, mrs Margle? — Det är aderton år sedan jag ingick i hennes tjenst det är något öfver sjutton år sedan, jag lemnade den. (Forts.)