Tvenne ÄÅktenskap. 5) Roman af mrs Harriet Lewis. (Ofvers. trån Engelskan). Men ett sådant lif kunde ej räcka beständigt. De! är alltid mörkast straxt före dagningen, och då Beryls lif var som mörkast, kom en svag stråle af ljus. Det hände en lördag, att ett så skarpt regn föll, att Hyde Park var obesökt, och ott inga ekipager syntes ute. Beryl hade varit inspärrad hela veckan och längtade efter frihet och frisk luft. Efter återkomsten från Brunswick-squure åt hon sin frukost, påtog derefter ånyo sina ytterkläder och begaf sig ut på gatorna. Hon hade ett mål för sin vandring — bazaren der hennes arbeten utställdes — och hon gick hastigt framåt Regent-street, obekymrad om regnet. Då hon kom till bazaren, fann hon, att hennes arbete ej var såldt. Alla hennes planer försvunno som rök i tunn luft. Som hon hunnit blifra van vid missräkningar, blef hon ej allt för nedslagen och begaf sig genast på återrägen. Nu gick hon ej så fort som på bortvägen, hon till och med stannade allt emellanåt för att kasta en blick in i butikfönstren och kom så tillbaka in på Regentstreet. Regnet var som en ofantlig slöja, och man kunde ej se ett dussin steg framför sig. De vackra butikerna voro upplysta af ett gassken, som nu syntes ovanligt matt, och deras fönster voro uppfyllda af lyxartiklar. Det kom åt) Forta. fr. N:o 207.