Göteborgsposten – 8 september 1874, sida 2

såsom biträdande medlemmar: prof. Ch. Brocher i Gnåve, stabskaptenen Beer Portugael i Breda och prof. Löning i Strasbourg. Vid sammanträdet följande. dagen skred man, sedan Parieu uppläst ett meddelande angående en international myntenhet, till förhandling om det vigtigaste ärendet på programmet: de internationala skiljedomstolarnes ordnande. Såsom föredragande från den komit6, som nedsats att förbereda diskussionen, bade d:r Goldschmidt utarbetat ett utkast, hvilket redan en längre tid varit utdeladt bland Institutets medlemmar. D:r Goldschmidts berättelse går derpå ut, att den skiljedomstolsordning, som Institutet bör uppställa, måste vara i dubbel mening eubsidiär: den förutsätter, att fördrag afslutats eller skulle för framtiden afslutas mellan tvistande stater om vädjan till en skiljedomotols afgörande, men derjemte äfven att i sådana fördrag några ovissheter eller luckor förefinnas, hvilkas fullständiga vifyllande skulle genom en akiljedomstolsordning vara önskvärdt för att spärra vägen för alla senare undanflykter af de tvietande och hindra strandandet af. en skiljedomstols åtgöranden. Det vill, skrifver en korresp., synas som om tvenne riktningar äro representerade i Institutet, af hvilka den nu är öfvervägande ideslistisk, den andra mera realistisk i uppsattningen af de folkrättsliga förhållandena. Den förra, till hvilken flere medlemmar från de smärre eller neutrala staterna och italienarne höra, synes tro, att alla tvister mellan staterna utan med undantag, tillochmed stora nationers maktfrågor skola kunna afgöras genom skiljedomstol, så att krig skall efter band alldeles komma ur bruk. Enligt den realistiska uppfattningen, hvilken representeras af d:r Goldschmidt jemte hans tyska kollegsr och några engelsmän, skulle man inskränka ämnet för all skiljedomstols behandling till tvistefrågor at juridiskt innehåll och öfverlemna de rent politiska tvistefrågorna tillsvidare till deras diplomatiska eller militära lösning, åtminstone till dess en fast grund lagts och den allmänna meningen vants vid den regelbundna förhandlingen inom mellanfolkliga skiljedomstolar. Det är onekligen litet underligt, att Institutets italienska medlemmar icke tillsports, huru de tänka förhålla sig, om påfven skulle i öfverenestämmelse med vissa katolska makter arbeta på tillsättandet af en skiljedomstol, för att öfverlägga och besluta om återupprättandet af påfvens verldsliga herravälde. Vi återkomma till diskussionon om frågan.