Göteborgsposten – 8 september 1874, sida 1

Tvenne Åktenskap. ) Roman aft mrs Harriet Lewis. (Öfvers. trån Engelskan). Den fronska qvinnan uppgaf ett lätt rop, kammarjungfrun darrade, presten såg förvånad ut, Conyers ställde sig vid Octavias sida och smålog trotsigt mot den inträdande, under det Octavia sjelf, som ej var det ringaste öfverraskad, helsade på sin slägting med en lätt nick. Mr Callender visade sig ej i en förtörnad förmyndares karakter. Han såg tvärtom mycket belåten ut med den vändning sakerna tagit. Han strök småleende sina långa polissonger, under det han skred framåt. — Nå, jag har den äran att gratulera! sade han i lätt ton. Det gick synnerligen bra hastigt, men ungdom är ungdom! Jag har sjelf varit ung och vet, hvad det vill säga då ungdomsblodet svallar! Jag har kommit hit för att helt enkelt säga: Gud välsigne er, barn! Octavia, min bästa mrs Conyers, tillåt mig önska er lycka! Conyers, jag lyckönskar er af uppriktigaste hjerta. Ur dallender kysste bruden och räckte sin hand åt brudgummen, som fattade den med förvåning. — Huru har ni fått veta, hvad vi förehade? frågade Conyers. När kom ni? — Jag har öfvervarit hela vigseln. Jag satt i en af de der bänkarne, sade mr Callender. Af en händelse fick jag se er på gatan och sedan såg jag Octavia i full brudutstyrsel komma åkande med sin kammarjungfru. Naturligtvis gissade jag genast sanna förhållandet. Jag följde ) Fortu. fr. N:o 206