Göteborgsposten – 8 september 1874, sida 1

tagerskan ej var någon ar ftagerska ahes, och att Octavias hela framtid berodde på den fruktansvärde earlen. Tänk om han skulle bli så förtörnad öfver det unga parets förfarande, att han skölle vägra all försoning? XVIII. Beryl fann sitt lif, då hon blifvit mera van vid det, outsägligt sorgligt. Hon uppfyllde sina åligganden som lärarinna för de unga Ryans vid Brunswick-square på det mest samvetsgranna och omsorgsfulla sätt. I hvad väder som helst infann hon sig punktligt. Hon lärde att brodera väl och förfärdigade små artiklar, som utställdes till försäljning i bazaren vid West-end, hvarest en oräknelig mängd artiklar, förfärdigade af behöfvande bättre qvinnor var samlad. Men det gick långsamt med försäljningen; och hvad som erhölls i betalning för artiklarne ersatte kaappt kostnaden för materialierna. Det är sannt, att hon ej uteslutande lefde på en guinea i veckan. Hon hade penningar qvar efter försäljningen af sina nipper i Schweiz, men hon ville bespara dessa penningar för mer tryckande behof och såsom medel att befrämja hennes lifs mål. Hon använde så litet penningar som möjligt. Hon tillät sig inga förströelser, utan tillbragte den ena dagen under lika strängt arbete som den andra, med undantag af söndagar och lördagseftermiddagarne. Hos familjen Ryan behandlades hon som ett slags bättre tjenarinna. Men barnen gjorde hennes lif odrägligt. De voro råga och bortskämda och betraktade guvernanten såsom sitt offer. En klagan öfver dem eller ett försök att förmå dem till ett mera aktningsfullt bemötande skulle ha förorsakat hennes ögonblickliga afskedande. (Forts.)