Göteborgsposten – 7 september 1874, sida 4

Uti alla boklådor i hufvudstaden och landsorten: Paul de Kocks Romaner i Svensk öfversättning. Elfva volymer af dessa anmälas till subskription. Den elfte lemnas gratis till dem, som uttagit de föregående 10 delarne. Särskildta delar säljas äfven. De hittills utgifna äro: Det lilla Stadsbudet 1: 25. Bror Jacques 2: 50. En Pariserbarberare 2: 50. Damen med de tre Snörlifven 1: 25. Mamsellen i Vindskammaren 2: 75. Georgette 1: 75. Vinbärsklasen 1:50. SF För att söka i någon mån hätva den temligen förvända föreställning, som en del af den svenska publiken tyckes göra sig om egentliga arten af och syftningen med Paul de Kocks författareskap, tillåta vi oss att på grund af några personers utlåtande, hvilka gjort sig kända för kritisk blick om sundt omdöme, bär yttra följande: Man kan läsa en hel mängd af nämnde författares romaner utan att deri påträffa något, som ger grundad: anledning till det antagandet, att ban enkom och förnämligast skulle haft tör assigt dels att genom osedliga målningar reta till sinnlighet, dels att hos de lägre klasserna sätta skrattmusklerna i liflig rörelse. För öfrigt är det icke på långt när i alla hans arbeten som några obscenteter förekomma hvarföre en god del deraf kunna saklöst läsas äfven af fruntimmer, belst det torde 1å anses för stor skada, om de. för några få anstötliga ställens skull (hvilka de ja kunna hoppa öfver) skulle gå miste om allt det värderika, som dessa romaner i öfrigt innebäller. Äfven torde böra påpekas — hvad troligen knappast någon skulle ana — att man i Paul del Kocks arteten rätt ofta får göra bekantekap med de ädlaste karakterer, de renaste, vackraste och mest uppoffrande handlingar, ja! för dem, som mer tycka om att gråta än skratta saknas deri ej heller många djupt tregiska katastrofer. Såsom en särskild rekommendation för oftanämnda romaner torde i sin mån den förvädade notisen få gälla, att Pålven Grogorius XVI ej försmådde eller blygdes för, att uti sitt bibliotek i vatikanen, i praktfulla band, sorvara hela den didills utkomna samlingen af Paul de Kocks arbeten (hvilka föröfrigt i milliontals exemplar äro spridda i de flesta af Europas länder) och att han, då ban samtalade med någon af denne författares landsmän, aldrig försummade att med vänligt intresse efterfråga sin käre Paul de Kocks helsotillstånd m. m. Slutligen må anmärkas, det man nästan kan taga för afgjordt, att stoffet till dessa romaner är med något enda undantag, hemtadt ur verkligheten, så att författarens åtgöranden till största delen blott bestär deri, att ban förer de agerande fram på scenen, der han låter dem fritt tala och handla; varföre ock framställningarne få en naturlighet, som med skäl må kallas cöfverträffiig. Havanna OCigarrer,