Göteborgsposten – 7 september 1874, sida 2

Råttegångsoch Polissaker. Från Stockholm, Lundqvistska bedrägerimålet förehades i freuags tll förnyad bebandling vid rådbusrättens tredje aldelning, hvarvid flera personer hördes dels för att lägga i dagen de af handelsagenten Leonard Lundqvist begångna brotten, dels ock intyga hans likhet med de af honom tagna fotografiporträtt, hvilka sedermera komma att, jemte de öfriga ransakniogshandliogarne, öfversändas till de amerikanska myndigheterna. Grosshandlare Simon Hirsch berättade temligen omständligt hela förloppet af den mellan honom och Lundqvist ingångna länetransaktionen, då han mot hypotek af 309 balar kaffe låtit förmå sig att utställa och diskontera vexlar å ett sammanlagdt belopp af 30,000 kronor, samt huruledes ban sedan kommit under fund med att hans lås för magasinet, i hvilket kaffet törvarades, blifvit ntbytt mot ett annat tillhörande Industri-kredit-aktiebolaget. Kamreraren vid nämda bolags kontor G. P. Sjöholm redogjorde derefter för de operationer, i hvilka industribanken inlåtit sig med Lundqvist, hvilken redogörelse öfverensstämde med den af grosshandlare Heckscher förut afgifna. Advokatfiskalen Themptander upplyste, att tullverket enligt 8 104 tullstadgan anser iudustriaktiebolaget såsom egare af det i n:r 22 vid S:t Paulsgatan förvarade, på nederlag liggande och at Lundqvist förskingrade kaftet, hvilket af denne senare blifvit enligt gjord anmälan hos tullverket öfverlåtet på bolaget, bvarför tullumgälderna komma att affordras detsamma. Af de o riga vittnesmålen var tvälsabrikören Ivar Svensson det vigtigaste. Denne förnekade på det bestämdaste, att han skrifvit eller anmodat Luadavist skritva sit namn under det hyreskontrakt å magasinet i p:r 53 Drottninggatan, hvilket företeddes i industribanken, då det i vämda magasin förvarade kaffet derstådes bypotiserades M:ll Augusta M Lindblom, som under flera år varit bekant med Lundqvist och i hvars cigarrbutik, p:r 5 Hamngatan, han nästan dagligen varit inne, berättade, att L tör henne omtalat, att han ämnade d. 25 juli göra en resa till Norrlard på en vecka eller så der omkring, samt bedt henne besöka honom i hans bostad samma dag. Detta bade också Lindblom gjort och då funnit Lundqvist sorgsen och bedröfvad. Vid afskedet visade han sig mycket upprörd, men bad så väl sin moder som Lindblom att icke vara oroliga samt lofvade att under sin bortovaro skrifva till dem. En tid förut hade han ofta varit sorgsen samt burit spår af utgjutna tårar. Väl hade han klagat öfver sina dåliga affärer, men aldrig låtit undfalla sig nåsot yttrande, att ban tänkte rymma. Porträtierna förevisades vittnena, hvilka intygade deras likhet med originalet. Målet uppsköts.