Göteborgsposten – 7 september 1874, sida 1

AUIHEE MEIIUn TINU ÖUU UI ÖÖ.-s nade jornmalmstillgångar i Jernboås och Kjulsjö socknar samt det svenska jernvägsnätet. — Frågan lärer snart komma att underställas K. M:ts pröfning och afgörande. Hrr Statistiker i Upsala, En af våra medarbetare skrifver till oss från Upsala af den 4 dennes: I korthet nägra ord om den i går gifna festen för Statistika kongressens medlemmar. Man har anmärkt, att alla de större festligheter, som innevarande år här i Upsala varit anordnade under bar himmel, gynnats af vackert väder och så var äfven fallet med den i går gitna. Vädret var nemligen nästan fullkomligt sommarlikt under hela festen, men knappt bade de resande anträdt återfärden, förr än det började regna, alldeles som händelsen var då arkeologerna gästade staden. Den i går gisna festen, tillyxad if vida anspråkslösare dimensioner än den för de senare, var dock fullt ut lika lyckad som förra gången, jag vore nästan frestad säga än mera lyckad. Tåget eom hitförde gästerna passerade staden, på vig till Gamla Upsala, vid 12 tiden och återvände omkring kl. 1, då staden och dess sevärdigheter togos i ögnasigte, hvarefter främlingarne samlades till middag å Flustrets öfre våning. Ett antal damer fanns bland de resande, och anmärkas bör, att dessa damer voro ej på långt när så arkeologiska, som de, hvilka infunnit sig till den förra kongressen. Vid femtiden på efterm. anlände under sina fanor och med sångarne i töten den nu mycket talrika studentkåren och afhemtade gästerna till festen i Botaniska trädgården. Sedan JosephsonsVärt land afsjungits, riktade studentkårens ordförande doc. Almkvist på franska språket några belsningsord till gästerna, för hvilka kongressens president exc. von Semenow tackade. Tåget satte sig härefter i rörelse, fanorna i töten, derpå gästerna, så studentkåren och derefter den ansenliga menniskomassa, som af det vackra vädret utlockats. Det var en enda stor menniskoström som böljade fram på alla vägar, som från Flustret föra till Botaniska trädgården, och från Carolina Redivivas trappor i fonden af Drottninggatan var anblicken häraf hänförande. I Botaviska trädgården voro arrangementerna lika som vid arkeolog-festen: en talarestol fanns upprest framför orangeribyggnaden, omkring densamma voro i halfcirkel studentkårens fanor placerade, och å den breda gången nedansör funnos bord med förfriskningar. Någon instrumentalmusik fanns ej, men sängarne voro desto flitigare och den ersättningen dög nog. Skålarnes rad inleddes af landshöfdingen grefve Hamilton, som först på franska språket utbringade skålen för konungen och derefter, sedan nya folksången afsjungits, ytterligare en undardånighetsskål, nemligen för regenterna i de länder, som af främlingarne här representerades. Fransmannen Yvernös besvarade i korthet denna skål, hvarefter talarestolen intogs af prof. Hagberg som lika elegant som formfulländadt på franska föreslog skålen för gästerna. Sångarne utförde härefter på ett oöfverträffligt sättDe muntra musikanterna, och följde så den episod, som var festens glanspunkt och i främsta rummet bidrog till att göra stämningen så lifvad, som den var. Sedan sången förklingat, visade sig.nemligen på talarsstolen en man, synbarligen ännu helt ung till ålder, med ett i högsta grad vinnande utseende: det var prof. Mayr från Mänchen. Med ungdomlig glöd vände han sig till studenterna och förklarade i ett tal på tyska, att, ehuru han innehade titeln professor, han dock var student i hvarje tum; den professor, som ej kunde säga detsamma, vore ej någon värdig professor, det vore erdast benämningen, som bär utgjorde skilnaden! Med sina inspirerade ord hänförde talaren bokstafligen de unga, och då han slutade med att tacka för den fest som på äkta akademiskt vis här anordnats, hvarföre han också ville dricka för den akademieka ungdomen i Upsala, ville jublet knappast taga någon ända. Härmed hade talaren med ens eröfrat sig plateen eom dagens hjelte, från alla håll bestormades ban med uttryck af förtjusning öfver den anslående skålen, och länge dröjde det ej förr än han på starka armar i triumf bars omkring under det sångarne uppstämde: Sjungom studentens lyckliga dag! Dessförinnan hade professor Mayr blifvit beprydd med den hvita mössan, eom tog sig förträffligt ut på hans mörka hufvud. Baumhauer från Holland bragte helsning från sitt hemland, hvarefter ordet togs af d:r Engel, föreståndare för statistiska-institutionen i Berlin och verldens måhända nu lefvande största statistiker. Han visade hur stor betydelse statistiken har, att den omfattar alla andra vetenskaper och vitsordade särskildt den höga ståndpunkt statistiken intager i Sverige, hvarpå ledarne genom sitt Upsalabesök fått ytterligare kraftiga bevis. Talaren slutade med att höja ett lefve för statsrådet Bergström, som på ett vältaligt sätt besvarade den honom egnade hyllningen, sedan dock dessförinnan ordet innehafts af norrmannen Kjar och exe. Semenow, hvilken senare tömt en skål för den svenska sången. Keleti från Ungern bringade en helsning till Sverige, den europeiska civilisationens nordligaste gräns, liksom bans eget land utgjorde gränsen i sydost. Hans tal gick ut på att visa, huru som civilisationens bufvudsakligaste faktor är friheten, hvarföre han ockeå ville tömma sitt glas för friheten, Vive la liberte! elutade talaren och kraftigt instämde åhörarne i detta rop. Sången: Hell dig du höga Nord!gjorde en förträfflig effekt ofvanpå det varmhjertade talet. Italienaren Bodio beträdde derefter talarestolen och bragte en helsning från den italienska till den svenska ungdomen. Orden, sramsagda på talarens herrliga modersmäl, Klingade utomordentligt vackert, och ehuru jag till min blygd måste erkänna, att jag endast förstod en och annan fras, fann jag mig A 22