Göteborgsposten – 4 september 1874, sida 2

ceum träffades natten till sistl. tisdag af ott slaganfall, som efter så timmar ändade hans lif utan någon nu föregående sjukdom. Det plötsliga dödsfallet har framkallat allmäa saknad och sorg, och N. D. Alleh. för i onsdags innehåller öfver den bortgångne en särdeles vacker minnesruna. Han var född 1818, ogift och broder till tonsättaren Ivar IIallström. En enkel minnesvård af huggen granit aftäcktes i tisdags å nya kyrkogården ötver afl. sekreteraren i Stockholms Sjömannaförening Sv. Joh. Andersson. Sjömannaföreningens ordförande, kapten C. A. Pettersson, yttrade dervid några hjertliga ord om den aflidnes förtjenster inom föreningen. Efter aftäckningen afsjöng en dubbelqvartett, under ackompagnement å orgelharmonium af musikdirektören A. Lethin, Integer vite samt Saabba äro lifvets stunder. — Egendomen Björnholmen, bekant för sitt natursköna läge vid Mälaren, är i dessa dagar af hr A. G. Nordvall såld till statsrådet Bredberg för 18,000 kronor. — Vid Blasieholmsteatern börjas redan i oktober repetitionerna af dir. Stjernströms nya sällskap, och bland de första stycken, sow komma att inöfvas, är Redaktören af Björnstjerne Björnson. Hr Ilolmq vist kommer att deri utföra titelrollen. — Fru Willman utförde i måndags f. f. g. på k. Stora teatern Margaretas parti i Faust7. Posttidn. yttrar derom: Försöket aflopp i många afseenden till fördel för fru W. Hennes första apparition i andra akten, der Margareta kommer frän kyrkan och helsas af Faust, anslog genast genom den karakter af tankfullbet och qvinlig, öm passion, hon förstod att inlägga i sitt spel. Det märktes, under representationens förlopp, att fru W. omsorgsfullt studerat sin roll och gjort sig sjelf reda för huru hon i hvarje detalj borde återgifva densamma. Hon utvecklade äfven så i lyriskt som dramatiskt hänseende, i många momenter en tilltalande mjukhet och innerlighet, som vi förut icke bevittnat hos denna sångerska. I synnerhet lyckades hon i entren i tredje akten, romansen med dess intermezzon, äfvensom i första delen af de svärmiska scenerna med Faust. Deremot föreföll oss koketteriet allt för medvetet i den s. k. juvelsariav, hängifvenheten och den tragiska öfverraskningen i tredje aktens slutscen för djupa och rörande, samt de starka sceoerna i kyrkan, i tjerde akten, alltför ösvermäktiga sångerskans rösttillgångar. Men äfven i de sista scenerna ådagalades hennes dramatiska framställning af den förtärliga strid, som försiggår i Margarethas inre. en sund och rätt belgjuten uppfattning. Fru Willman emottog många bevis på publikens erkännande, applåderades flitigt och inropades flera gånger. — Magda v. Dolcke uppträdde i måndags, f. f. g. efter sitt vistande i Göteborg och derefter inträffade illamående, på Mindre Teatern som Laura i Min hustru vill ha roligt och rönte stor framgång. Tidningarne täfla i be röm öfver henr es spel och bland dem yttrar A. B: Fröken v. Dolckes spel var förträffligt med undantag af en något för stark realistisk färgläggning i vissa moment. Ett rätt godt arrangement var, att rollen blifvit så förändrad, att den kunde återgifvas på danska. Hr Fahibäck, som utförde den äkte mannens roll, lyckades ej, och hans tafattbet och brist på begåfning erhöllo en nästan ängslande accentuering genom det sätt, hvarpå fröken von Dolcke utförde sitt parti. Hr Tivander, som brukspatron Figge, skulle ba varit riktigt rolig, om han ansträngt sig något mindre.