Göteborgsposten – 4 september 1874, sida 1

Tvenne Äktenskap.) Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers. från Engelskan). — Det är er! utropade han. Octavia, det är er jag älskar! Allt seden den stund jag först såg er, har jag haft den föresatsen att kalla er min. Jag är earlens arfvinge; jag skall bli den näste lorden af Hawkhurst. Eerlen älskar er för er fars skull och önskar vårt giftermål. Han vill se er som herrskarinna på Hawks Cliff. Octavia, jag lägger mitt hjerta vid er fot; vill ni gifta er med mig? Miss Windsor var nödsakad att dämpa sin glädje, innan hon kunde tala. — Ja, hviskade hon slutligen. Oh, Ryllyn, jag har älsket er hela tiden. Han slog sin arm omkring henre och kyssto henne. Hennes hufvud sänktes mot hans skullra. I detta ögonblick kom, liksom för att gäcka hela detta uppträde, minnet af Beryl för hans själ, minnet af den stund, då hon samtyckt till att gifta sig med honom. Han älskade Beryl äfven nu; men han kände ej någen ånger öfver, att han gjort sig fri från sin unga hustru, sem trodde honom vara död — han var ej den mar som kunde känna ånger öfver något — men han käsde leda för Octavia Windsor, och de förbannelser, som uppfyllde havs själ, voro ej mindre bittra, derföre att han ej vågade uttala dem. t ) Forts. fr. N:o 203