Göteborgsposten – 4 september 1874, sida 1

barlen såg förvånad ut. — Det har gått hastigt, sade han småleende. Jag är mycket förtjust, Octavia, högst förtjust, Rollyn. Jag hoppas, att ni skola bli lyckliga. Det gläder mig, att dottern till min gamle vän skall bli herrskarinna på Hawks Cliff, då jag är borta. Mr Callender framställde sina lyckönskningar. Klockan var tolf, då åkdonet från Cragthorpe befalldes fram, och Conyers ledsagade miss Windsor ner för trapporna. Hon hjelpte henne upp i vagnen och vexlade en sista helsning med henne. Då vagnen rullade bort, stod han qvar på trappan och såg efter den samt yttrade för sig sjelf: — Nåväl, jag har vunnit mitt pris! Om jag blir bortdrifven från Hawks Cliff eller earlen ändrar beslut och ej gör mig till sin arfvivge, skall jag ändock vara herre till Cragthorpe. Jag är för alltid fri från Beryl och har gjort min lycka. Ungefär samtidigt yttrade miss Windsor till sin onkel: — Nåväl, onkel Griffin, ni ser, att jag förmådde honom till en förklaring. Han är alldeles förälskad i mig, och jag har samtyckt till ett giftermål i öfvermorgon. Vi skola vigas i all tysthet i Penzance. Ni måste vara till hands — kom in liksom tillfälligtvis, förstår ni — för att se att allt går rätt til. Jag har bedrifvit saken förträffligt, eller hur? Nu, då jag förlorar Cragthorpe, såsom jag snart måste göra, skall jag hafva ett hem på Hawks OA