Ivarjehanda. Utställning af reliker. I Mastricht bar en dylik utställning egt rum, hvilken försiggätt utan minsta störande uppträden. Under 14 dagar har denna Limburgs hufvudstad varit smyckad med fanor och blommor och i synnerhet S:t Serontiuskyrkan, bvarest de flesta relikerna finnas, var rent af öfversållad af prydnader på alla tänkbara sätt. Ett ganska stort antal bondfolk från trakten inryckte i procession till staden och ibland dessa utgjorde det qvinliga slägtet det öfvervägande antalet; blott några sa af de bättre Mastrichtersborgarne togo del i processionen. Deremot var massan af trämlingar otantligt stor, i synnerhet deraf, att genom de för tillfället billiga jernbaneprisen en mängd personer passade på tilltallet att få för godt pris se den intressanta staden. För de sannt troende besökarne funnos tillfälle att komma i nära beröring med något heligt föremål, som t. ex. med den helige Frans af Sales armbindel m. fl. saker; man kunde till och med för några öre få ett stycke bomullstyg med ett sigill på, hvilket hade den egenskapen att taga bort smärta från sjuka kroppsdelar samt hjelpa mot sår. En hedersvakt till häst omgaf en massa andliga vid bangården, som inväntade biskopen af Roermond, monseigneur Paredis, hvilken skulle ditkomma med ett stort följe. Detta tåg begaf sig derefter med biskopen i midten och smågnolande böner på latinska språket från ena kyrkan till den andra, till dess de slutligen anlände till Domkyrkan, der biskopen sjelf höll gudstjenst. Deretter begaf sig tåget, bestående af endast andliga under kyrkosänger med relikerna genom kyrkans hufvudportal, hvarvid biskopen bar den helige Servatii biskopsstaf. Relikerna äterlordes sedermera till sina vanliga förvaringsplatser.