Göteborgsposten – 2 september 1874, sida 2

kommo för henne, alstrades i Beryls sinne en öfvertygelse om hennes mors renhet och godhet, och ånyo föresatte hon sig att lefva för att rentvå sin mors namn och rykte. — Jag har dock nu någonting att lefva för, sade hon för sig sjelf. Mitt lif är dock, lofvad vare Gud, ej ändamålslöst. Det dagades slutligen, och Beryl reste sig upp och klädde sig utan att ha njutit någon vederqvickande sömn. Tjensteflickan visade sig och eldade åt henne samt kom kort derefter upp med kaffefrukost. Efter frukosten for Beryl i en droska till jernvägsstationen att hemta sina saker, hvilka der blifvit qvarlemnade, och förde dem till sin bostad. På eftermiddagen fick hon ett besök af gamla Margot, som kommit till London enkom för att träffa henne. Sammanträffandet var ej af någon särskild vigt, men det långa samtal hon hade med den gamla hushållerskan på Starwood bekräftade Beryls öfvertygelse om hennes mors godhet och hennes egen föresats att rentvå moderns rykte. 7 Beryl omtalade för den gamla qvinnan ej mycket af sin egen historia. Hennes sår voro ej ännu läkte, och hon kunde ej blotta dem för nyfikna ögon. Hon omtalade, att hon blifvit gift i september, och att hennes man i oktober ljudit döden genom en olyckshändelse på Schweiziska Alperna; men hon uppgaf ej sin mens namn, och det var en viss förbehållsamhet i hennes sätt, som, ehuru den alldeles icke var högdragen, dock afhöll gamla Margot från att göra några närmare frågor. Hushållerskan skulle gerna ha velat fråga, hvarföre hon ej bar sin mans namn, men hon vågade oj. — Jag måste börja arbeta, Margot, sade Beryl. Jag måste förtjena mitt uppehälle. Ni känner verlden bättse än jag. Gif, mig ett godt råd. Huru skall jag bäst kunna förtjena mitt uppehälle? De voro ensamma, liksom de varit under hela sam