——— — — Mycket. Han ser ut som om hån sokulle lefva hela hundratalet ut, och han är nu blott femtio år gammal, sade Oonyers modstulet. : — Är den andre unge gentlemannen här ännu, sir? — Desmond? Ja, men han reser idag. Jag har trängt ut honom: alldeles. Earlen har gifvit honom en vink om, att hans. rum är bättre än hans sällskap. Ännu mer, tillade Coupers i det hans ögon glänste, earlen sade mig i Desmonds närvaro, att, om jag gifte mig med arftagerskan till. Cragthorpe, en dotter till lord Hawkhursts fordom intimaste vän, skulle han uppsätta ett testamente, hvari han insatte mig till sin arfvinge. Betjenten såg intresserad ut. — Och kan ni gifta er med henne, sir? frågade han. — Jag både kan och vill, var det förtröstansfulla avaret. Vi ha nyss varit på besök hos henne. Jag såg, att hon gaf mig gunstiga ögonkast, och jag skall vidmakthålla det gynnsamma intryck jag gjorde genom att visa henne den mest trägna uppmärksamhet. Genom att gifta mig med henne försäkrar jag mig om Oragthorpe, och earlens löfte är förenadt med vilkoret att jag kommer i besittning af Cragthorpe. Jag skulle tycka om ett stoartadt bröllop, men jag tror att det. ej kan komma i fråga. Jag måste ha fångat min fogel, innan Londonsäsongen börjar, annars skulle den kunna bli fångad af en annan, eom redan har både titel och förmögenhet i stället för att endast ega utsigter att få dem. Hon vet ej ännu sitt eget värde, men en månad i hufvudstaden under: säsongen skulle vara tillräckligt ett upplysa henne derom. Jag tror, att hon är romantisk, de flesta unaga flickor äro det, och jag ämnar öfvertala henne till: en hastig vigsel i all tysthet, hvarefter jag skall föra min brud till Hawks Cliff och presentera henne för earlen. En god. plan, eller hur? — Präktig, svarade betjenten. Är denna arftagerska skön ? t — Nej, icke skön, sade Conyers med en suck. Ej i