Göteborgsposten – 31 augusti 1874, sida 2

ring skall, sullståndigare än nu är fallet, förete de regelbundna vilkoren Iför en fast upprättad makt, skall fRysslaud skynda att erkänna henne; dittills förbehåller det sig sitt beclut, och alla de mellanfolkliga förbindelsernas normala utveckling ligger om hjertat, skola ej kunna annat än skänka sitt bifall åt denna kloka politik. (2 Puycerda, som allt fortfarande beskjutes af carlisterna, skall ännu icke hafva gifvit sig, ehuru det talas om, att parlamentärer afsändts. I Puycerda har ett torn rasat ned, utan att någon likväl blifvit sårad. Qvinnorna der i staden skola täfla med männen i stadens försvar. Om man får tro en underrättelse från Madrid, skola carlisterna under senare tider hafva lidit betydande förluster. Från Portugal skrifves, att de spanska sederalistiske flyktingarne Benot, Larosa och Fernando Garrido sätt befallning om att lemna landet. Italiens regering låter närmare granska de katolska föreningarnes stadgar derstädes, för att skaffa sig visshet om, huruvida de sysselsätta sig med politiska angelägenheter; men hon byser icke någon afsigt att upplösa dem. 1 Bryssel har kongressen gitvit en bankett till ära för de belgiska ombuden och regeringens medlemmar. Vid densamma fördes ordet af ryska ombudet, baron Jomini. Denne utbragte en skål för ryske kejsaren, såsom den hvilken föranledt kongressen. Tyska ombudet Voigts-Rhetz uttalade den önskan, att kongressens arbeten måtte krönas med varaktig framgång. Man väntade att sista sammanträdet skulle hållas i lördags. Bazaine är f. n. i Bryssel, men ämnar bosätta sig i Haag. Senare post. I Tyskland börja de kyrkliga tvistigheterna att åter träda i förgården till följd af den stundande Sedanfesten. Vi hafva förut nämnt, att biskopen af Mainz i ett herdabret uppmanat de sina att icke fira festen, hvilken endast kunde vara en glädjehögtid för ett visst parti och icke för hela Tyskland. Hela den ultramontana pressen ogillar också firandet af denna fest, mot hvilken äfven de socialistiska arbetarebladen uppresa sig. För den utanför stående synes det också som att denna fest, hvars firande främjas från högre ort, är en allt. annat än klok politisk handling, ty den måste ju ovilkorligen återkomma hvarje år, ständigt på nytt erinra fransmännen om deras olyckor, deras förödmjukelse och hålla deras begär efter ett hämndkrig vaket. Ordföranden för den engelska prostetantkomitön, Sir John Murray och the revorend Badmoch hafva erhållit från furst Bismarck en tacksägelseskrifvelse för det minnesalbum, som till honom öfverlemnats i anledviog af det protestantiska sympatimötet i London. Bismarck förklarar i sin skrifvelse, att densamma kommit i hans händer kort före det gjorda försöket att genom ett mord göra slut på hans verksamhet. Guds vilja hade omintetgjort denna afsigt; han hoppas att med Guds bjelp kunna sluta den för hans fosterland påbörjade kampen mot ultramontanismen och fianer i det engelska folkets sympati en uppmuntran till att genomföra denna sin afsigt. Frankrikes president, Mac Mahon, har nu återkommit till Paris från sin resa i Bretagne och inflyttat i Elysöepalatset. Han skall efter några veckors förlopp åter begifva sig ut på resor, neml. till södra Frankrike. I regeringskretsarne anser man det för alldeles nödvändigt, att marskalken kommer mer än hittills i omedelbar beröring med befolkningen, så att den kan lära sig känna honom och vänja sig vid att betrakta honom som statens öfverhutvud. Bazaines flykt sysselsätter ännu den franska allmänheten, hvilken börjar att nu tro på sanningen af Bazaines egen skildring deraf, Också har man måst frigifva de civila fångvaktare på ön St Margusrito som blifvit häktade, misstänkte för att hafva hulpit honom. Några nya detaljer, hvilka härröra från Bazaine sjelf, ha ock kommit i dagen. Här en sammanfattning af desamma: Tanken på flykt hade uppstått hos Bazaine samma dag, som han kommit till St Margusrite. I åtta månader studerade han de medel, som skulle kunna bäst leda till målet. Han utförde till sist rymningen med tillhjelp af de tåg, som varit knutna kring hans kappsäckar, det som tillhört hans barns gunga, en stump af det Bom uppbar suntältet på terrassen, hvarjemte han tog jernringarne till ett croquetspel och deraf törtärdigade en krampa eller krok. Då Bazaine bad om tillåtelse att få avlägga två små trädgårdar, hade han dermed tör afsigt att 1) kunna, utan att väcka uppseende hos befolkningen, uppehålla sig längs den mur, som han utsett till sin nedstigningaplata, 2) att stärka sina armar och handleder genom att hela dagen handtera tvenne stora vattenkannor, 3) att kunna arbeta på rensandet af en af jord och smuts tilltäpt vattenränna, der han ville fästa repet och krampan. Dagen för flykten var bestämd till söndagen eller måndagen, och med en kikare upptäckte han ångaren Baron Ricasoli ute i viken och kunde följa utsättandet af båtarne o. s. v. Fängelsedirektören förmåddes att lemna fången tidigare än vanligt, på det öfverste ViIette, som skulle resa tidigt följande morgon, skulle komma i god tid i säng. Klockan var 510. Redan på eftermiddagen hade tåget fastgjorts vid rännan och betäckte med löf. Direktören följde efter vanan Bazaine till öfversta trappsteget och vände om, då han såg honom taga vägen till sitt rum midt för trappan, som förde till fångvaktarnes rum, hvarest alla dessa fem då befunno sig. Men denna gång gick Bazaine ej in till sitt; så fort direktören vändt om, kastada B. sig öfver det låga bröstvärnet vid nordliga facaden af byggnaden längs terassen, der han redan för flera A mn -—-— 2 — —