Göteborgsposten – 29 augusti 1874, sida 2

Arsväxten i Europa och Amerika. (Efter A.-B.) Det är allmänt kändt, att ehuru Englands jordbruk är högt uppdrifvet, är dock detta lands egen spanmålsproduktion otillräcklig för den stora befolkningens bebof, så att årligen ofantliga qvantitotor spanmål måste införas; men just derföre egnas . der synnerlig uppmärksamhet åt årsväxtevs beskaffenhet i det öfriga Europa och Amerikas. . Tidningen Kconomiat redogör noggrant för denna vigtiga specialitet, i den mån uppgifter kunna erhållas. En sådan redogörelse har nyligen meddelats, och tidningen uttalar såsom sin bestämda öfvertygelse, att innev. år ekall blifva ett bland dessa få, som äro utmärkta för en synnerligen vacker skörd och under hvilka i följd deraf stort prisfall på spanmäl kommer att inträfsaUnder de sista veckorna hafva ock spanmålsprisen redan varit i ett oafbrutet fallande, och som bevis derpå anför Economist att i England föll priset på hvete, som under februari månad noterades 63 shilliog I pence, till 60 sh. 10 p. pr quarter. Priset å mjöl har äfven fallit, från 53 sb. 5 p. pr säck i början af året, till 50 sh. nu. I den franska marknaden bar äfven nu stor förändring inträffat. Mjöl, som i början af året noterades 841 francs, står nu i 77 francs och på leverans under de sista månaderna af året är 643 francs, hvilket tydligen tillkännagifver spekulationens mening rörande gängen af de blifvande prisen. Detta prisfall anser Economist vara föranledt af de goda yra jag ej blott i Frankrike, der en stor del at skörden redan är väl inbergad, utan äfven i amerika och Kalifornien, der skörden uppgifves Åså god man kan öoska sig?, så att en vidsträckt skeppning kan väntas inom kort; vidare uppgifves skörden i Ryssland, Österrike—Ungern ) och flera mindre betydande länder i Europa i allmänhet god. Vigten af dessa glädjande utsigter i utlandet kan — säger Economist — huru förhållandena än hos oss (England) må blifva, icke underskattas. Ersarenheten bar lärt oss, att om man ock hos oss får en mindre god skörd, men utlandet en utmärkt, detta inverkar så mäktigt, att priserna hos oss hålla sig åtminstone någorlunda måttliga. När både Frankrike och Eogland måste köpa spanmål från andra länder, blir den dyrare. Nu beböfver Frankrike icke tafla med England på srämmande spanmälsmarknader: det kan tvärtom sjelf exportera spanmål dit. Det är sannolikt att emedan England årligen måste importera spanmål och arbetslönerna der väsentligen äro beroende af priset på spanmålen, manas Economist att framställa skördeförhållandena i utlandet så gynsamt som möjligt, särdeles nu då de stora arbetsinställelserna i Eogland medfört nedsättning i arbetslönerna. Af huru stort inflytande prissörändringarne a spanmål äro i ett land, till hvilket spanmål alltid måste införas, framgår tydligt deraf, att till Storbritannien och Irland infördes år 1870 — 88,578,000 centner, år 1871 — 100.561,000 ctr och 1872 — 122, 186,000 ctr spanmäl. Det torde dock vara svårt för många att fatta dessa siffrors betydelse. Men en bekant engelsk författare, Ruggles, företog sig 1869 att för engelsmännen åskådliggöra huru den stora spanmälsinförseln tog sig ut under vissa angifns förhållanden. Han valde året 1863, då Englands hela spanmålsinförsel dock ej uppgick i rundt tal till mer än 72,000,000 ctr, eller 3 mill. tons; men om all denna spanmål införts på fartyg dertill uteslutande afsedda, så hade den fyllt 6000 fartyg hvardera på 500 tons. Om åter denna spanmåäl skulle transporteras på jernbana, hade dertill erfordrats en rad af godsvagnar, som skulle sträckt sig öfver Europas kontinent från Calais till Marseille och tvärt öfver Medelhafvet till Afrikas kust. Så skref Rugglers om Englands spanmålsinförsel 1868, men 1872 hade den uppgått till 122 mill. centner mot 72 mill. ctr förstnämnda år. Icke mindre förvånande än storleken af Englands spanmålskonsumtion är utsträckningen af det landområde, från hvilket England måste taga sitt spanmålsbebof. Nästan alla länder lemna dertill bidrag. Allenast af artikeln hvete — som utgör Englands och en stor del af den civiliserade verldens brödsäd — infördes 1872 (till Eagland) 50,400,000 ctr, i värde uppgående till mer än 500 mill:r krovor, eller tio gånger högre belopp än samtliga våra banker d. 30 sist). juni egde i guld, silfver, fordringar på utländsk ort samt accepterade vexlar å utländskt mynt. Af nämnda qvantum hvete lemnade Ryssland, via Östersjön, 2.496 000 ctr, Tyskland 4,669,000 ctr, Danmark 514,000 ctr, Sverige 52,000 ctr. Via Medelhafvet infördes från Italien 644,000 ctr, från Österrike 60,000 ctr, från Turkiet 670,000 ctr, från Moldau och Vallakiet 319,000 ctr och från forntidens stora kornbod. Egypten, 2808,000 ctr. Dessutom infördes från Frankrike 3,412,000 ctr, fr. Portugal 64,000 ctr och från Spanien 662,000 ctr hvete. Bland de transatlantiska länderna är det företrädesvis Amerikas förenta stater som exportera hvete till. England — under året 1872 124 mill. ctr till ett värde af öfver 120 mill. kronor. Äfven från länderna vid Stilla hafvets och Indiska hafvets kuster hemtar England sitt hvete syd om Kap Horn, syd om Afrika eller genom -Suez-kanalen: det är Chili, Australien och Ostindien som här spela den vigtigaste rollen. Förutom bvete äro äfven korn och hafre vigtiga importartiklar för England. Under året 1872 infördes 18,093,000 ctr korn, hvilket qvantum var mer än dubbelt större än 1870 års införsel och nårmåre dubbelt större än införseln under 1871. An ) Då den internationella spanmälsmarknaden i Buda Pesth öppnades d. 12i denna månad meddelade börskomiten att hveteskörden i monarkien ÖsterrikeUogern kunde anslås till 5 mill ctr öfver medelskörden och att utförseln derefter kunde beräknas till 12 mill. ctr. Af råg ansågs 3 mill. ctr, och af korn äfven 3 mill. ctr kunna utföras; men något öfverskott af hafre till utförsel ansägs icke skola