Göteborgsposten – 29 augusti 1874, sida 1

tjo ztals resande i det eljest så väl inrättade och försedda Göteborg varit nödsakade att passera natten på gatorna, evär det.varit en fullkomlig omöjlighet för dem att, till hvad pris som helst, erhålla tak öfver hufvudet. Och ej blott ur deras bröst, utan från hvar och en, som är mån om vår stads anseende, äfven i detta fall, tränger sig derför högljudd, och med bestämda anspråk på att bli hörd, ännu en gång och alltid den frågan: Hur går det med den tillåmmade, nya hotellbygnaden! En mängd af arkeologiska kongressens medlemmar har befunnit sig bland dem, som under veckan gästat vår stad. Flertalet af dem har någon dag hvilat öfver härstädes och derunder tagit staden och dess omnejd i betraktande. Antagligen är det med anledning af detta fornforskarebesök som någon — vi veta verkligen icke hvilken af stadens myndigheter äran af anordningen egentligen tillkommer — fallit på den luminösa idån att förse de vackra gaskronorna i Börsens stora trappa med ötvordrag, hvilka synbarligen förskrifva sig från den länge sedan hänsvunva tid, då stadens matronor (borgerskapets allra äldste!) svängde sig i sostivitetssalen å numera nedrifna gamla auktionskammaren, iförda rober af tjockt ostindiskt siden med falbolaner, engageanter, flor och fransar. Forntid sig med framtid enar! kunna vi sjunga, då vi med näsan i vädret skrida uppför börstrappan, beundrande det smakfulla påbänget och vi kunna besegla vår åsigt med ott för tillfället nykomponeradt förtjusningsuttryck: Vid våra förmödrars ben, ett snillrikt påfund! På återväger från detta intressanta besök finna vi med glädje — så vida vi icke funnit det förut — att vi åter kunna vara logna för siendehand, för eld och brand: Kanonerna framför högvakten äro åter på sina platser! Vårt Museum bar naturligtvis varit det ställe, dit resande af alla slag, arkeologer och icke-arkeologer först och främst styrt sina steg. Dervid ha, förstås, tafvelgallerierna ej blifvit obesökta, och der fions för tillfället ett och annat nytt — af oss förut beskrifvet — af värde att beskåda. Men hvad den stora allmänheten ännu icke fått se och hvad vi ännu icke beskritvit, det är trenne stora, nyligen anlända, ännu ej upphängda och tills vidare i ett mindre sidorum förvarade målningar af högt värde. Den ena en gemensam produkt af två sådane mästare, som Tidemand och Jacobsen, framställer renjagt på ett snöfjäll. Midt på taflan ligga tvenne, i pelsar väl insvepta jägare i bakhåll bakom ett stort enödeklädt klippstycke. Den ene är i färd med att lägga an på den i bakgrunden till höger synliga renhjorden, under det att den andre med spänd uppmärksamhet afvaktar verkan af skottet. Figurer, snö, luft, perspektiv, allt förråder mästarebanden — eller, här rättare sagdt, mästare-känderna I På den andra, en knappast mindre duk, har Nordenberg framtrollat en af dessa bilder ur svenska folklitvot, som ingen svensk, Wallander undantagen, bättre än han förstår att skildra. Det är en brudefärd, en mångfald af figurer i ett äkta nordiskt sommarlandskap. Vi lemna åt de blifvande åskådarne sjelfva att beundra de många fina, rakt ur vårt allt mer försvinnande, poetiska bondelif grippa detaljerna i denna tafla, från den ståtliga kronbruden och hennes förtjuste brudgum, till vördig prosten på sin gångare, och den lilla, näpna brudepiganlänget till höger på taflan. Den tredje taflan är en präktig skärgärdsutsigt af Frits Thaulow, hållen i Edv. Berghe manör, ehuru i färgen med någon lutning åt den nyfranska skolan. Etter vi nu en gång befinna oss på Museum, så låtom oes begifva oss ner i första våningen till t. d. Konstflitelotteriets lokal. Bland de många inbemska — det vill här säga inom vårt eget samhälle åstadkomna — arbetena, förnämligast snickerioch träsniderialster från hrr Malmbergs, Heppos, Kruses m. fl. verkstäder, finna vi en liten elegant möbel, af ovanligaste slag, en smakfull lyxartikel, en verklig pieos de bijouteris. Det är ett litet mästerligt skulpteradt skåp af säregen form, afsedt till förvarande at nipper, billetedouaer, o. dyl., passande för en elegant dames boudoir eller en Pelhams toiletterum. Då man öppnar låset, klingar en stark ton från en inne i mekanismen dold sträng, en ton tillräckligt genomträngande för att varsko egarinnan eller egaren ifall någon nattetid — eller midt på dagen — skulle intränga i den lilla skattkammaren. Då de med omkring halfalnshöga figurer prydda dörrarne öppnats, ser man framför sig en samling rikt iadundna böcker, allesammans atrapper: hvarje sådan bok är en liten med siden eller sammet beklädd låda till dyrbarheternas förvarande. På hyllornas mellanväggar finnas anbragta, i elegant montoring, ett ur och en termometer. Baksidan af skåpdörrarne lemna plats för hvar Bitt fotografi-, eller annat, porträtt i kabinettsformat, med den betydelsefulla öfverskritten i gyllene bokstäfver Förr och Nuv. På flera ställen i skåpet finnas dessutom sinrikt uppsanna lönnlädor. Konstverket, ty så kan det med skäl benämnas, är signeradt: F. A. Clarberg, Stockholm, och lärer betinga ett pris at åtskilliga tusen kronor. Innan vi lemna lokalen, fästes uppmärksambeten vid ett i yttersta rummet utstäldt annat skåp, åtskilligt större till formatet, men knappast mindre märkvärdigt, än det här