Göteborgsposten – 29 augusti 1874, sida 1

sRättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Häftig körning. För omkring 8 dagar sedan inkallades slottspastor A. W. Ekman till poliskammaren, att ansvara för det han d. 17 d:s vid middagstiden kört öfverdådigt öfver Pusterviksbron och en del af Masthuggsvägen. Pastor E. infann sig medelst ombud vid förhoret och inlemnade till polismästaren en längre skrifvelse, hvari ban nekade till angifvelsens riktighet och förklarade att ban körde mycket saktare och försigtigare än stadens åkare i allmänhet, samt att han denna gång vore ännu mera oskyldig till angifvelsen, enär han 6 nat ett särdeles trögt och svårkört hästkreatur. let uppsköts derpå på 8 dagar. Vid gårdagens förbör var pastor E. personligen närvarande och bestred ånyo angifvelsen. På ömse sidor funnos vittnen att tillgå; men pastorns vittnen kade ingenting sett af den vådliga färden, utan först observerat hästens lunk sedan pastorn saktat farten; ett vittne visste blott att hästen var ganska skral och trög. Kommissarien Lundberg, som vid tillfället varit närvarande samt några öfriga äsyna vittnen intygade deremot att pastora öfver bron kört i friskt traf samt hästen derefter fortsatt en bit af vägen i galopp, tills han blifvit af polis hejdad. Pastor E. dömdes på grund deraf att för häftig körning plikta 10 kronor. Ett sista bjelpmedel användes nu af hr E. Han inlemnade ett bevis af veterinärläkaren Bergström, som förklarade båsten lida af spatt samt för öfrigt vara särdeles bristfällig. Eget nog fäldes hr E. icke i följd deraf att dessutom böta för djurplågeri. Ett af vittnena begärde 10 och tilldömdes 5 kr. i ersättning för inställelsebesvär. Våld mot polis. Bruksarbetaren Wilhelm Svensson, boende i Maj:s 2:dre rote, företog sig d. 22 d:s på e. m. det ofoget å Ladugårdsgatan att med vildt skrikande och oljud samla en hop menniskor omkring sig. Då polis ankom tog han genast till flykten och eftersattes af konstapel Magnusson. Svensson sprang då under fortsatt hojtande uppåt en väg som leder till en lada, och då M. anyo uppmanade honom att tiga och aflågena sig, fattar Svensson en sten eller ett stycke lera, det han kastar mot M. med den påföljd att M. träffas i ansigtet, så att sår och blodvite uppkom. Vid polisförhöret härom förnekade Svensson alltsammans. Han medgaf icke en gång att han fört oljud. Som något vittne till våldet mot konstapel Magnusson icke fanns att tillgå, kunde Svensson icke fällas till ansvar derför, men för oljud och i hög grad förargelseväckande beteende dömdes han att böta 25 kronor. Svensson var nog fräck att förklara sig ämna vid Göta hofrått ofverklaga poliskammarens utslag, Klocktjuf. Sedan styrman J. A. Tornerhjelm, anståld a ångaren Elida, d. 24 d:s anmält, att eftermiddagen förut, då ångaren legat förtöjd vid Skeppsbron härstädes, från honom ipits ett sllsverankarur med dubbla boetter, hvill hängt i en bytt innanför försalongen a4 ångbåten, samt att han för tillgreppet misstänkte f. maskinisteleven Adolf