Göteborgsposten – 27 augusti 1874, sida 2

lå alla apotek med innevarande års utgång de facto upphöra att vara säljbara. Om således, som antagligt är, apotekens antal nom kort kommer att ansenligt ökas, äfven på de rter, som förut dermed äro försedda, kommer naurligtvis den inkomst, som belöper sig på hvarje ittills varande apotek på samma platser, att ungeärligen minskas med så mycket, som tillfaller det ya apoteket och utsigten föijaktligen att minskas ör innehafvarne af de förra, att kunna behörigen ullgöra amorteringen å det belopp, hvarmed deras ättighet blifvit utlöst. Denna svårighet har derigesenom blifvit undanröjd, att kongl. förordningen af len 3 september förl. år bestämmer, att om i stad, ler af fonden inlöst apotek redan finnes, nytt apoek redan anlägges, skall dettas innehafvare vara skyldig att lemna bidrag till fonden, i följd hvaraf let förres bidrag kommer att med lika mycket minskas. Anläggandet af nya apotek på landet kommer antagligen icke att minska inkomsten för de der förutvarande apoteken, emedan de, som bebo de trakter, der sådant kommer i fråga, torde hafva haft så långt till apoteken, att de i allmänhet icke plägat anlita dem, lika litet, som de anlitat läkare. Om vi skulle hatva en anmärkning att göra mot fondens hittills varande verksamhet, så gäller den de belopp, hvartill apoteken blifvit taxerade. Åro dessa belopp för höga, så torde för apotekarne svårighet uppstå, att i längden utgöra afgifterna till fonden och amorteringen kunde då råka i fara. I denna punkt äro vi för litet hemmastadde för att yttra oss med bestämdhet, men det vill förekomma oss, som om dessa belopp af taxeringsnämden blifvit satta väl högt; de utgöra nemligen i medeltal 65,000 kr. för hvarje apotek. En omständighet, som kynes tala för, att de icke varit för lågt tilltagna, är den, att endast 7 apotekare anmält sig icke kunna godkänna den nedsättning i deras fordringar, som nämden föreslagit, hvarvid är att märka, att denna nedsättning uppgick till 21 4, medan nedsättningen å samtliga taxerade privilegier endast utgjorde 13 4. Jönk. Tidning, som med mycken ifver framhåller de fördelar, som räntsanstalterna erbjuda, har i sitt senaste nummer i detta ämne följande uppsats: Ehuru vi några gånger tillförene intagit en del af de uppgifter, som följa här nedan, så är det vår tanke att de icke för oita kunna upprepas, särdeles af den periodiska pressen, emedan de på detta sätt småningom, så att säga, nötas in hos den stora allmänheten. en Insatta besparingar tillväxa der vida hastigare än i sparbank, och den insatta tillgången får icke såsom i sparbank när som helst uttagas. Detta band behöfves för att medlen ej må af tillfälliga anledniägar, utan verkligt behof, utbegäras och kanske obetänksamt nog användas. : I räoteanstalterna tillväxa insatserna ej, såsom i sparbank, blott genom den ränta, medlen rjelfva lemna, utan tillika genom den arfsvinst eller andel i den ränta, som å aflidne delegares kapital upplupit och efter dem tillfaller de efterlefvande. Den ärliga afkastningen ökas ock genom den del af förvaltningsbidraget, som ej för anstaltens behof åtgår. Denra tillväxt utöfver vanliga räntan har årligen utgjort 3 Å för yngre, ända till 22; för äldre delegare. Efter beräkning af sex 2 ränta bereder en väl ordnad lifränteanstalt det för ett barn under dess 1:sta lefnadsår insatta belopp sådan tillväxt, detsamma, då barnet fyllt 55 år, ökats 40 gånger. Om således för en gosse, innan han fyllt ett år, insättes 25 kr., eger han vid det 55:te ett kapital af 1000 kronor eller, om så blifvit begårdt, att tillträda lifränta af 100 kr. årligen, så länge han lefver 0. 8. v. om i 10 är srän en gosses födelse för honom årligen insättes 3: 30, eger han vid fyllda 55 år undså ärlig lifränta af 100 kr. o. 8. v. Om under första året af gossens lefnad insättes allenast 5 kr. och, under hvardera af följande 12 år, 3 kr., så eger han vid 55:te året erhålla lifränta af 120 kr. Om en person, som vid 30 års ålder eger besparade 200 kr., då öfverflyttar denna tillgång till lifränteanstalt, erhålles vid fyllda 55 är lifränta af något mer än 100 kr. Samma förmån eller lifränta af 100 kr. vinner den, som vid 20 års ålder i lifränteanstalt insätter eller dit öfverflyttar 100 kr. Om en person från 30:de året till det 55:te i hvarje vecka besparar 30 öre och tid efter annan inskiter dessa små besparingar i lifränteanstalt, förvärfras äfven derigenom förmånen att vid nyssnämnda ålder undfå lifränta af 100 kr. årligen. Af dessa exempel visar sig, att en yngre person kan bereda sig en god framtidstillgång genom besparingar, som icke äro större, än att de flesta, utan alltför kännbar försakelse, kunna åstadkomma desamma. I de fall, då, såsom i vissa orter redan nu sker, föräldrar och faddrar för den nyfödde sammanskjuta en första insats, underlättas för denne möjligheten att i framtiden vinna tryggad bergning. Medvetandet att något litet redan eges och att ett större mål ej är alltför aflägset, skall lifva till sparsamhet och väcka uppmärksamheten derpå, att.de små utgifter, som af egen håg och andras exempel föranledas, ej äro likgiltiga. Han skall inse, att om dessa ständigt återkommande, icke oundgängliga, utgifter undvikas och beloppet i stället sparas i ränteanstalt, detsamma skall med tiden blifva tillräckligt för att skydda undan nöd; åtminstone att lindra densamma och att i betryckets stunder uppehålla modet. jr Rävteanstalterna, som ständigt erinra om vigten att tillvarataga örestillgångarne, leda derigenom in på en väg, som betryggar framtiden undan nöd och räddar mängen från frestelse och fara. For barn, som aflida före 6:te året, återbetalas till insättaren eller den han bestämmer, såväl det insatta kapitalet som den upplupna räntan. Insättningar böra ske med vilkor om kapitalets återbetalning i händelse af dödsfall, i hvilket fall arfvingarna ega att detsamma återbekomma. På det delegaren i ränteanstalten må erfara, huru behållningen årligen betydligt tillväxer, bör insättningsboken tid efter annan, helst en gång hvarje år, efter mars månad, bos ränteanstalten uppvisas för anteckning om behällningens belopp enligt sista bokslutet. Den, som så behöfver, eger äfven om insättningen skett för erhållande af lifränta, att hvilket år som helst före det 55:te, efter anmälan året förut, utbekomma ränta på den innestående tillgången och ändock, efter uppnåddda 55 år, undi den lifstidspension, som af den då varande behållningen motBVAraS. Nerikes Allehanda, som en lång tid stått ensamt i fråga om stafning af en del utländ————— ——— 2 A