Göteborgsposten – 27 augusti 1874, sida 2

s8Uuatta dagars tangelse på vatten och prod. NM Från Utlandet. : -Journal des Dåbats kastar en ösverblick på carlisternas senaste rörelser, hvilken torde vara af intresse för bedömande af den verkliga ställningen på den spanska krigsteatern. Det franska bladet säger: Carlistorna göra, och detta icke utan skäl, stort buller deraf, att Tristany intagit Seo de Urgell. Besittningen af denna befästade plats skall, om den, såsom man kan befara, kommer att följas af Puycerdas intagande, i sjeltva verket gifva dem, hvad de så länge sökt att erbålla — en omedelbar förbindelse med Frankrike på östra sidan om Pyreneerna. Seo de Urgell är en fästning af andra klassen, biskopssäte, och sammanknytningspunkten för tvenne vägar hvilka, utgående från Tarascon i Aricge och från Perpignan i Pyrenåes Orientales, föra till Lerida och Barcelona. Den lilla stadep, som har omkring 3,000 innevånare, ligger på högra Segrastranden ; den är omgifven af goda murar och har tre fästen: citadellet, Castello och Torre de Solsona, hvilka skydda den på vestra sidan. Intagen af franemännen år 1794, var den år 1827 upprorets högqvarter, och på ett kort afstånd från dess murar är den plats, der grefve de Espana mördades och kastades i floden med en sten på bröstet. Från Seo de Urgell kommer man till Puycerda på en väg, som blott till en del är farbar för åkdon och hvilken går längs Segra, ibland på högra och ibland på venstra stranden; bakom den senare staden uppnår man franska gränsen vid Bourg-Madonne och Montlouis. Den andra stora vägen, som för från Spanien till Frankrike, genomskär republiken Andorre och ändar i Tarascon. Puycerda står i förbindelse med Ribas och Ripoll, der de upproriske herrska, genom mycket begagnade vägar; om deana lilla stad skulle efter Seo de Urgell faila i carlisternas händer, så skulle dessa senare i Katalonien ha en synnerligt vigtig stödjepuokt. Det är således ej utan skäl, som carlisterna nu anstränga sina krafter för ati hastigt, och förrän regeringstrupperna hinna komma till bjelp, bemäktiga sig denna plats. Kring densamma stodo, enligt telegram trån BourgMadonne af d. 23 d:s, då 1,500 carlister, medan cheterna Miret, Saballs och Tristany höllo sig i närheten för att hejda de regeringskolonner, som kunde framrycka till undsättning. — Carlisterna bade dittills underhållit mot staden en liflig eld samt uppfört ett batteri af grofva kanoner, med hvilka, enligt senare underrättelser, staden skjutits i brand, så att den antagligen redan gifvit sig. Carlisttidningen Estandarte offentliggör ett tillkännagifvande från Don Alfonso, Don Carlos broder, hvilket framkallats af Madridregeringens dekret om konfiskeringen af gods, tillhöriga Don Carlos anhängare. Tillkännagifvandet bestämmer, att alla familjer, som ba anhöriga vid regeringshären eller understödja regeringepartiet, skola utrymma det af carlisterna ionehafda området. Deras gods skola seqvestreras och beloppet deraf användas för att göra de carlistfamiljer skadeslösa, som drabbats af konfiskeringen. En särskild komit eller junta skall i hvarje provins bringa till verkställighet de åtgärder, som härmed stå i samband. Under det carlisterna sålunda visa rörlighet och djerfhet, samt äro eniga i sina sträfvanden, råda miseshälligheter inom såväl Madridregeringens här, hvarest man vill uttränga general Zabala och ersätta honom med den gamle Moriones, som ock ioom sjelsva Madridregeringen, der Sagasta nu hotar med att afgå. Presidenten-marskalken Mac Mahons resa i Bretagne fortsättes — skritver franska bladet le Temps — under ett fullständigt lugn, och få anmärkningsvärda tilldrageiser äro att anföra derifrån. I de underrättelser, vi i dag emottagit, förekomma dock några omständigheter, som framträda på de otficiela manifestationernas annars så jemna yta. En sådan är t. ex. det itriga, brinnande tal, som riktats till marskalken vid hans ankomst till Morlaix af en ung prest, hvilken kommit i det bretagniska presterskapets namn för att bedja honom försvara Rom och Pius IX, likasom det försvarar Frankrike. Statschefen tyckes icke bafva besvarat detta slags uppmaning. En annan anmärkningsvärd omständighet i afseende på den bretagniske prestens tal under mottagandet i Morlaix är styrkan i de republikanska demonstrationer, som gjorts af folkmassan omkring marskalken. Men det vigtigaste i dessa olika yttringar af den allmänna meningen, det är bållningen hos organerna tör ct handeln och industrien och den vördsamma ft ihärdighet, hvarmed de söka att fästa presiI dentens uppmärksamhet på den befallande nödvändigheten af att i affärernas intresse gifva landet en bestämd regering, Vi återfinna It denna önskan ytterligare i det tal, som presidenten för handelsdomstolen i Quimper hållit, sägande: Handelesdomstolen uttalar den önskan, att eder regering må fast stadgas, ty (WE FF FOP ET CE FSI fPT MT TR FOR 7 S2r 1 2