Göteborgsposten – 27 augusti 1874, sida 2

råder er, Desmond, till att förjaga dylika fantastiska idå De ekola blifva er ruin. — Jag hyser ej de radikala åsigter ni tror mig ha, sir, sade Desmond småleende. Och jag är ej någon romantisk yngling, som har böjelse att gift sig med en flicka af låg börd. Jag vill blott säga, att jag tror kärlek vara en af vår naturs gudomligaste instinkter; att en qvinna borde i verkligheten anses såsom en mans ädlare och bättre hälft, och att om jag någonsin kommer att älska, skall jag ej förqväfva min kärlek derföre att dess föremål kan vara fattig eller lågboren. Det är hvad hon är i sig sjelf, ej hvad hennes yttre omständigheter äro, som rör mig. ; — — Det enfaldigaste nonsens jag någonsin hört, sade earlen. Ni är en dåraktig uvg entusiast, Desmond, just en sådan man, som i ett anfall af mera häftig galenskap skulle kunna ruinera sig och sedan ångra det hela lifvet igenom. Därskap och öfverilning och envishet ligga i Desmondska blodet, tror jag. Och. således, blott derföre att miss Windsor ej slår an på ert hjerta, såsom ni kallar det, läter ni helt kallt allt hopp försvinna om att en dag bli egare af Cragthorpe. Mycket bra, unge ädle man. Jag förmodar ni vet, att jag uppgjort en plan att förena de båda godsen. — Jag vet det, sir. — Och ni måste inse, att mera beror på ert beslut denna morgon än hvad som kanske i första ögonblicket kan synas? — Ja, mylord; men jag kan ej frångå mina egna grundsatser ens för att vinna er bevägenhet, sade Desmond beslutsamt. Hela denna plan har varit mig motbjudande från början. Jag tyckte ej om att komma hit såsom en medtäflare om er ynnest, såsom Oonyers rival, för att lägga mina bästa egenskaper i dagen i hopp att blifva er arfvinge. Jag har för mycket sjelfständighetekänsla för att sälja den så billigt, Och jag är ej den