Göteborgsposten – 25 augusti 1874, sida 1

—— — —————— bragt öfver er? Kasta hellre skulden på ert dåliga ursprung, er ärfda böjelse för det onda! utbrast mr Star harmset, i det han kände med sig, att det låg rättvisa i flickans ord. Och nu, då ni ör enka — ty jag förmodar, stt ni kallar er enka — bar vi kommit till mig för att begära hjelp. Jag förstår. Lemuede er man ingenting efter sig åt er? — Jeg her irgenting. som var hans. Jag sålde min mors juveler för ett få tillgångar till ett besök på Monte Rosa, der han omkom, och till en resa till England, svarade Beryl. Ur Stctar betraktade flickan skarpt, och nu såg han, att i trots af hennes ungdom och olyckor var det lilla bleka ansigtet mycket beslutsamt, de lifliga ögonen oförfärado i sina blickar, och uttrycket kring den vackra munnen stolt och fast. Hon hade varit öfverväldigad af sorger, men hon var ej förkrossad, hennes mod var ej brutet. Hon var ej den, som var färdig att lägga sig ner och dö af sina grymma sår nn, då den första smärtan var förbi. — Jag förmodar, att ni tror er kunna efvressa mig en summa penningar såsom ersättning för att ni skall förtiga hemligheten om er tillvaro och er vanära, sade mr Star kallt. Ert åkdon väntar. Huru mycket penningar fordrar ni? — Jag her ej kommit för att begära penningar, gir. Ni misskänner mig fullkomligt. Ett ändamål har jag likväl baft med min resa, och jag skall genast komma till den punkter, sedan förberedelserna nu äro undangjorda, sade hon med ett bittert småleende. Jag har kommit hit för att erfara allt, som rör mig sjelf — allt som ni vet om mig. Jag har växt upp i pensionen med det medvetandet, att det var något hemlighetsfullt rörande mina föruldrar; men ända till dess ert bref kom till mig för några veckor sedan, visste jag ej, hvari det hemlighotsfulla