Göteborgsposten – 24 augusti 1874, sida 2

skall taga fåren till det pris jag bestämt. Jag visste väl, att. om jag stode fast, skulle jag förmå honom att gå in på mina vilkor. Han måste vara angelägen om att få dem, då han kommer ut i ett sådant här väder. Droskan kom upp till gårdsporten; men det var ingen frodig landtbrukare, som af kusken hjelptes ut ur vagnen, utan en ung ficka i blå sitsklädning och med en slöja nerdragen för ansigtet. Mr Star blef obehagligt öfverraskad. — Det är ett misstag naturligtvis, mumlade han. Detta är ingen plats för en ung dame. Hvem skulle komma och söka mig? Han hörde dörren till förstugan öppnas och åter stängas. Derefter kom hans hushållerska, en skryaklig gammal qvinna, som långt innan ban blef född varit i haus fars hus och nu ledde hushållet åt honom sjelf, knackade på dörren till bens arbetsrum och inträdde med ett uttryck af stark sinnesrörelse i sitt skrynkliga ansigte. — Förlåt, mr Star, sade den gamla qvinnan med af sinnesrörelse darrande röst, det är en ung dame, som önskar träffa er. Skall jag visa henne hit in? — Hvem är hon? frågade mr Star. Hvad är hennes namn? Hvad vill hon här? — Jag vet ej, sir, sade den gamla qvinnan besvarande sin husbondes sista fråga. Jag skall visa henne in; hon kan då säga det sjelf. Hon smög sig hastigt ut, liksom för att undvika ytterligare frågor, och släppte in den okända gästen. Denna var ingen annan än Beryl. Den gamla hushållerskan stannade i förstugan utanför, så nära nyckelhålet som möjligt var. Hennes skarpa drag arbetade af sinnesrörelse, och hon lyssnade uppmärksamt för att ej gå miste om något som passerade derinne. Beryls första rörelse var att kasta tillbeka sin slöja, blotta sitt bleka tunna ansigte med sina stora bruna ögon,