Göteborgsposten – 22 augusti 1874, sida 2

puppmärksamhet och slapphet eller hvad som kanske torde vara ev något mildare dom; okunnighet i räkenskapsföring? Det sistnamnda kankvisser ligen icketill råknas ifrågavarande Styrelseledamöter såsom en last ty icke alla kunna, eller hafva skyldighet att, i räkenskapsförande vara bevandrade; men det ligger dock ett oförlåtligt lättsinne deruti att man åtager sig utöfva kontroll inom ett område, der man med sådan lätthet kan, till men för både sig sjelf och andra, ledas bakom ljuset: detta sednare omdöme kan ingalunda förmildras, ejj ens deraf att dylikt åtagande re i den oegennyttigaste och mest välmenande afeigt. Rvad nu beträffar de olika årens revisorer, som alltid funnit denna Sparbanks räkenskaper i fullständigt skick, på grund hvaraf de intet ögonblick tvekat att tillstyrka Styrelsen för hvarje år en fullstän dig och tacksam ansvarsfrihet, så frågas: huru kun na dessa försvara sitt beteende: att utraklåta an ställande af jemförelse mellan reskontra och kassajournal, och blindt angifva de i det falska bokslutet skapade siffrorna? Männe detta oförsvarliga beteende skall hänföras till vårdslöshet eller okunnighet? Jag endast frågar; de sjelfva torde bvar i sin stad sörja för srarets nöjsktighet. Finnes, hvarpå jag dock vågar att högligen tvifla, något som de kunna till sitt försvar anföra, skulle: det blott vara; okunnighet; men då ligger den frågan temmeligenmära till hands; hoarföre antogo de ett så maktpåliggande uppdrag, då de ej voro detsamma vusna? — Säkert är emellertid, att hade Revisorerna, förutsatt att da dertill ägt förmåga, i detta fall gjort sin skyldighet, så hade försnillningarne redan för flera år tillbaka kommit i dagen och ingalunda antagit de vuvarande enorma dimensionerna; och hade af Styrelsen inom Sparbanken utöfvats den behöfligal kontrollen, så skulle säkerligen den sorgliga katastrofen hafva uteblifvit. Huru som helst lrabdar uraklåtenheten i första hand Styrelsen, hvadan det förefaller hvarje rättänkande menniska högst cqendomligt att Styrelsen kan framkomma med ett förslag, säende derpå ut att den genom sagda uraktlåtenhet uppkomna skadan, skall botas af annan an den det vederbör, och till på köpet genom undandragande från välgörande ändamål at ett kapital uppgående till den napna summan at furgfofieen (sgr. 40,000 kronor: ett förslag bvarunder föga menniskovänlighet framlyser. Lyckligtvis är detta ännu blott ett förslag, ett djersi försök, om ock oblygt; men man hyser den säkra förboppningen att de aktningsvärda och upplysta män, somi utgöra Göteborgs Sparbanks Principaler, icke skola fästa ringaste afseende vid detta 8. k. förslag, utan låta dei återgå till sitt upphof. Om verkligen Principalerna i Göteborgs Sparban skulle äga en oinskränkt rättighet at. efter eget behag använda den vinst, som Jå denna Sparbanks rörelse uppkommer, så skulle man dock våga hopas, att ingen del deraf på det föreslagna sättet lefve använd; ty lika litet bör Styrelsen för Karl Johans församlings Sparbank kupna räkna på detta sitt förslags antagande, som en enskild affärsman bör kunna påräkna att at annor man blifva godtgjord för den förlust, han lede genom ett biträdes oredliga förfarande. — dv — Red:n anser sig dock böra sästa uppmärksamheten derpå, att det icke anses gifvet, att det i fråga satta bidraget skall tagas från någon fond afsedd för välgörande ändamål eller den hälft af vinsten, som för sådana kan anslås, utan att man möjligenskunde hafva för afsigt att anlita reservfonden. Det blir emellertid då en annan fråga, om reglementet medgifver, att denna fond eller den bälft af vinstenjsom ovilkorligen skall till densam ma anslås, Mårfjanvändas för ett dylikt ändamål. Och derom bör man visst icke göra sig säker. Fordras sålunda en ändring i reglementet för att sparbanken mä kunna lemna det i fråga satta bidraget, så torde detta icke heller utan svårigheter kunna ske. För tillfället kunna vi ej yttra oss vidare i ämnet. Det skarpa klandret i den insända upp: satsen mot styrelsen för Carl Johana sparbank torde i viest afseende böra modifieras, sedan det af undersökningarna framgått, att Giltzau äfven förfalskat tre af revisionsberättelserna.