Göteborgsposten – 22 augusti 1874, sida 1

Tusenärssesten, på Island och kungabesöket. (Efter bref till Daga-Telegrafen.) Reikjavik d. 9 augusti, Den dag vi tillbragte vid Geyser, var en af de vackraste, man kan upplefva på Is. land. Luften var lugn och varm, ej en droppa regn söll, ooh solen brände likväl å andra sidan icke så, att det besvärade; Allt tycktes vara ordnadt just så som det skulle vara, ända till de lätta skyar hvilka då och då betäckte den största delen of himlen, men lemnade en strimma i horisonten klar, så att tillochmed de sexton danska mil borta liggande, snöklädda Kjerlingefjellen visade sig så tydliga, som om det blott var en liten vanlig promenadtur bort till dem. 4 Endast Geyser lät alltjemt icke höra af sig. Den utgöres af en flat, omkring 6 fot öfver marken uppstigande cirkelformigt hvalf eller backe, hvars hvitgrå kiselyta afsatt sig i lager och derigenom kommit att likna barken på en gammal ek eller kanske änpn bättre den yttre sidan af ett ostronskal. På spetsen af detta hvalf finnes en bassinformig fördjupning, hvilken mäter mellan 50 och 60 fot i diameter och är 4 fot djup. Midt i denna lilla kokheta sjö finnes äterigen det lodräta rör, genom hvilket bassinen stär i förbindelse med jordens inre. Då källan hvilar, ligger allt stilla och spegelklart, endast uppsändande en hvit rökpelare; men det är ej länge i sender, som vulkannaturen förhåller sig fullständigt lugn. I hvarje ögonblick bubblar det midt i den kokande sjön, ångan ökas, vattnet kokar ötver och kastar sina cirkelformiga ringar ut ötver hela baseinen, till de nå sanden, hvarifrån vattnet genom olika aflopp föres ned öfver banken, Sådana mindre eruptioner kan man ekledes alltid ha tillfälle att iakttaga, under det att de stora utbrotten deremot blifvit under årens lopp allt sällsyntare och sällsyntare. Då kungakaravanen kom dit, kunde man berätta den, att etora eruptioner egt rum på morgonen och qvällen förut, och äfven under loppet af den första natten, som tillbragtes på stället, tycktes. det ett par gånger bli ovanligt lif i källan. Omkring kl. 4 väcktes sålunda hela sällskapet genom starka dän under jorden, konungen och alla skyndade sig ut ur tälten och bort till backens tot, men det var endast blindt allarm. Dånet fortfor några minuter, blef derpå allt svagare och dog bort, utan att Geyser sprungit mer än omkring en fot i höjden. Det gick ej heller bättre följande dagen, och man måste derför åtnöja sig med att njuta sceneriet vid Strokkr utbrott. Den utgöres, likasom de flesta andra varma källorna, al ett hål i jorden, ett djupt, kokande svalg der vattnet ständigt dånar och brusar. Den är hela sitt yttre icke eå majesiätisk som Geyser, men det vill synas, som om en del af dess eld efterhand fyttats till systerkällan bredvid. I hvarje fall springer Strokkr vida oftare än den egentliga Geyser, ibland högre, och kan — hvilket för de resande är det bästa — när som helst irriteras så, att den visar sig. Man behöfver blott tilltäppa dess krater med gröstort, så att den ej kan tå luft; ett halft tjog minuter efter det, att den är fyld, slungar den nu med hela sin våldsamma kraft torfven upp i luften och låter den följas af kolossala vattenpelare. Då frukosten var intagen, beslöt konungen att låta företaga en dylik tillstoppning, och i nyfiken väntan på det egendomliga skådespel, hvartill man skulle bli vittne, bildade sällskapet en krets omkring källan. Några höllo sig ängsliga på afstånd, under det andra, som voro mindre rädda, vågade sig nästan ända ram till kanten af svalget, Till desea hörde