Göteborgsposten – 21 augusti 1874, sida 2

en earl af Havkhurst skulle ej vara ett dåligt parti ens för mig. Det är Conyers som skall bli earl, eller hur? — Ja. Men lord Hawkhurst kan lemna förmögenheten till hvem han behagar, sade mr Callender. Det är underligt, nästan oerhördt, att ett så stort gods är personligt; men det kan bortgifvas till hvem earlen behagar, och det torde behaga honom att ej gifva det till Conyers jemte titeln, ehuru jag antager, att han skall göra det. Det naturligaste vore, att han lemnade förmögenheten till stöd för titeln. — Naturligtvis, medgaf miss Windsor. Congers skall få gods, penningar och titel. Den andre unge mannen förspiller sin tid förgäfves på Kavks Cliff. — Earlen kommer hit i dag på förmiddagen tillika med de två unga gentlemännen för att aflägga ett besök hos er, sade mr Callender. Blif ej förälskad i Desmond, Octy. Jag är säker om, att han blir den olycklige. Och — men här kommer postbudet. En betjent kom ridande upp för allsn. Mr Callender gick ner från terrassen för att möts honom och återkom med postväskan. Han låste upp den och tog ur innehållet. Det fanns flera bref till miss Windsor från kontinenten, och det fanns ett enda bref till mr Callender. Octavia öppnade sina med qvinnlig nyfikenhet. — De Monceys kommer till England i nästa månad, onkel Griffin, sade hon, och inbjuda mig att besöka dem i deras hus i hufvudstaden under säsongen. Jeg skell naturligtvis resa. Jeg skall få långt roligare der än i det privathotell, dit ni ämnade föra mig. Är ni belåten, onkel? Hon vände sig om för alt se på sin onkel, förvånad öfver hans tystnad. Han satt på terrassens stenbalustrad med stirrande ögon, ansigtet öfrordraget af en spöklik blekhet och ett utseendo i allo, som tillkännagaf att ett hårdt, oväntadt slag drabbat honom.