Göteborgsposten – 21 augusti 1874, sida 2

——— — cy qÄ——9—s —2s?:-—-y-b!— honom ensam i hans bibliotek, men han har gästor på Havks Cliff, som jag ej träffade. — Gäster! Ej hans nevöer väl? Nej — de druknade vid norska kusten i somras, det är sannt. Hvilka äro på besök hos honom? ; — Två unga gentlemän, af hvilka den ene en gång skall ärfva hans förmögenhet, sade mr Callender. De äro slägt till honom — ej på nära håll naturligtvis, men blodet är tjockare än vattnet, som ni vet. Hans nevöer äro döda, och som hans förmögenhet är hans enskilda, så att han kan lemna den åt hvem han behagar, har han bjudit dessa två unga män till Kawks Cliff i afsigt att göra en af dem till sin arfvinge. — Verkligen! sade miss Windsor intresserad. Hvilka äro de unga männen? — En, den ett år äldre, är Rollyn Conyers — så kallade earlen honom — son af den Desmond, som gifte sig med en arftagerska vid namn Conyers och förändrade sitt namn för att behaga henne. Denne Rollyn Conyers skall ärfra titeln — den kan ej tagas ifrån hovom. Den andre är en ung man, som studerar lagforenhet i London, en. Desmond, fattigare än Conyers. Hans namn är Noble Desmond. Earlen sade mig allting, som rörde dem. Det ligger honom mycket om hjertat, att en af dem skall gifta sig med er. — Med mig! sade miss Windsor. Hvilken ids! — Det är earlens önskan att förena de stora godsen Havks Oliff och Cragthorpe, sade mr Callender, och det är verkligen en ganska vacker och storartad ids, Octavia. Tänk hvilken vidsträckt domän en sådan förening skulle åstadkomma! Ni skulle bli ett slags drottning, Octavia, och lefva nästan på furstlig fot. — Jag kar gifta mig med hvem jag behagar, sade miss Windsor med en knyck på hufvudet, Med Crsgthorpe i hemgift kan jag gifta mig med en hertig; men