bar under dessa dagar blifvit mycket begagnadt, mest dock af representanterna från de sydeuropeiska folken. På oss germaner gör det ett eget intryck, att man helsar en konung såsom en skådespelare. Es muss eine französische Unsitte sein, sade mig en liten tysk professor ombord på Garibaldi, när vi lade ut från bryggan vid Drottningholm, och jag gaf honom rätt deri. När vi reste hem, var vädret mildt och regnet hade upphört, så att de talrika illuminationerna och fyrverkerierna togo sig ut på det präktigaste sätt. Färden på Mälaren med Stockholias stolta tornspiror och palats i bakgrunden och de upplysta villorna på begge sidor var obeskrifligt skön och lär hos de mer bereste framkallat erinringar från Venedig, vår hufvudstads medtäflarinna i Södern. Söndags middag kl. 2 upplöstes kongressen. Nästan alla närvarande voro Luppsträckta. Konungen, åtföljd af drottningen och enkedrottningen, inträdde strax före sammankomsten och intog sin plats på presidentens högra sida. Sedan inbjudning från Österrike-Ungerns regering att om två år samlas å nyo i Buda-Pest blifvit framförd af baron v. Walterskirchen, besteg hr Desor från Schweiz talarestolen och tackade i kongressens nama alla svenska myndigheter, som understödt dess arbeten och visat dess medlemmar välvilja, Stockholms stad, Upsala stad, jornvägstrafikstyrelsen Åla direction de cette noble maison, som gifvit kongressen tak öfver hufvudet i denna; sal avec sa magnificence antique. Slutligen tackade han hela det svenska folket för dess visade gästfrihot. Talet var allt igenom utmärkt. Föreställen)eder Svedelii röst, understödd af sydländskt lifliga ätbörder! Sedan hr Desor nedstigit från talarestolen, reste sig hela församlingen och utbröt i dånande hurrarop. Efter några andra formalitetatal framförde grefve Hamilton konungens sista asskedshelsning. Hans ord kännen I redan af tidningarne, så att jag ej behöfver anföra dem. När han vände sig till konungen och nämde hans namn, uppstod en sådan storm af bifallsrop, att talaren måste stanna några ögonblick, Äfven sedan han förklarat mötet upplöst och Deras Majestäter, efter att hafva en stund samtalat .med några af de närvarande, aflägsnade sig, ropades den ena gången efter den andra: vive le roi! och vive la reine, så att det genljöd i den åldriga salen, der så många konungar fordom blifvit helsade, stundom på helt annat sätt. Så lyktades kongressens sista dag. Utom detta mötes vetenskapliga betydelse, har det också, kan man väl säga, medfört den nyttan, att vårt land och vår hufvudstad blifvit mera kända och bättre uppskattade af många från utlandet. Detta må med skäl höja vår egen sjolfkänsla och lära oss, att vi rätt väl kunna mäta oss med de andra kulturfolken och ej behöfva göra ose så små, som det inhemska snobberiet vill framställa oss.