Octavia Windsor. Hon kom i går tillbaka från kontinenten. — Är hon den unga dame ni talade om samma dag vi anlände hit, mylord? frågade Conyers. Jag tror att ni talade om den unga damen, såsom om hon varit en synnerlig favorit hos er. — Nå, hvad skulle väl kunna hindra, att miss WindBor vore en min synnerliga favorit? frågade lord Hawkhurst. Jag känner henne mycket väl personligen, men jag känner derjemte hennes familj, hennes stam och ursprung. fin präktig gammal familj — lika god som någon i Cornvallis. Hennes far var min förtrogne vän både såsom gosse och yngling. Vi voro som två tvillingbröder — en py upplaga af Damon och Pythias, Jag var hättig, passionerad och hämndlysten, han var en saktmodig, blek ung man, lika förfinad som en qvinna. Hvad vi höllo af hvarandra! Vi gifte oss med systrar — det var för tjugoåtta år sedan, sade earlen med en suck. Jag gifte mig med lady Portia Marly och han gifte sig med lady Octavia Marly. Min stackars hustru dog ett år efter vårt giftermål utan att lemna några barn efter sig. Lady Octavia lefde i många år och framfödde flera barn, af hvilka blott detta enda lefver. Lady Octavia är död, och Windsor ör död, och denna flicka, Octavia, är herrskarinna på Cragthorpe. Hon är min niece genom giftermål, och jag anser henne såsom en elägting. — Och hon är en stor arftagerska, sade Conyers eftersinnande. Kan Windsorska förmögenheten öfvergå till qvinnliga linien, mylord? — Ja, i brist på manliga arfvingar, svarade earlen. Der fanns en nevö, en kusin till Octavia och son till en min väns yngre bror, som uppfostrades såsom arfvinge — som var arfvinge i sjelfva verket; men han hade ett oroligt lynne och for för tre eller fyra år sedan till. en annan verldsdel och dog der. Så länge hennes kusin lefde, hade Octavia väl en anständig förmögenhet, men ingenting