— — — —— ledsnat vid Hawke Cliff, och att ni ej finna det för ensligt här. Huru mycket längre kunna ni qvarstanna? — Hvad mig beträffar, sade Dane Conyers med ett behagligt småleende, kan jag stanna qvar, till dess ni ledsnar vid mig, mylord. Jag är en sysslolös person utan något slags arbete, och jag skall bli förtjust, om det tillåtes mig njuta af er gästfrihet och ert sällskap. — och ni, Desmond? Noble Desmond rodnade, då han med sitt vanliga beheg svarade: — Jag är iogen sysslolös man, mylord, och kan ej lofva att stanna qvar på obestämd tid. Jag studerar lagfarenhet och mäste vara tillbaka i London den 1 december. a — Stanna åtminstone qvar till januari, sade lord Hawkhurst. Se så, Desmond. Rynka ej pannan på det der sättet. Jag är ej van vid att bli nekad något. Om ni ej kan göra mig till viljes i en sak, huru kan ni billigtvis vänta, att jag skall göra mycket för er? — Jag är villig att göra allt, som kan göra er nöje, mylord, sade Desmond, utan att uppoffra aktningon för mig sjelf. Eftersom ni önskar det, skall jag stanna qvar på Hawks Cliff till januari, men i sådant fall måste jag denna vecka resa upp till hufvudstaden för några göromål. Jag hade ej beräknat att stanna borta så länge. — Far i morgon, sade earlen. Ju förr ni far, desto snarare kommer ni igen. I dag skola vi ha något annat för oss. Jag har ett besök att göra och önskar att ni och Conyers åtfölja mig. De båda unga männen vexlade blicker. — BSkall ni fara till Penzanco, mylord? frågade Conyers. — Nej — till Cragthorpe; ett landtställe som ligger ungefär sju engelska mil från Hawke Cliff, svarade earlen. Det är ett präktigt gammalt gods, mycket inbringande, och tillhör en flicka, som ej är mer än tjogo år gamwal, miss