—— —— — — —— —— mer. Hans död gjorde henno mycket rik och betydande. Ingenting på jorden skulle göra mig så stort nöje som medvetandet, att min vän Windsors dotter en dag skulle bli herrskarinna på Hawks Cliff, och att de två stora godsen Hewks Cliff. och Cragthorpe skulle bli förenade till ett. Conyers ögon glänste och hens fingrar rörde sig nervöst, liksom ifriga att gripa till sig inkomsterna af ett så stort gods. — Jag skall befalla fram hästar om en halftimma, anmärkte earlen efter en kort pas, bvarunder han rådfrågade sitt ur. Vi ha då tid för att göra vår: toilett. Det är blott en sak att tillägga. Jag vet, att miss Windsors hjerta är fritt. Om en af er skulle bli hennes gynnade tillbedjare, skulle denne ha den ojemförligt bästa utsigten till att bli min arfvinge. Han nickade åt sina unga slägtingar, som begåfvo sig till sina rum. En halftimma senare begåfvo sig lord Hawkhurst och hans gäster i väg till Cragthorpe, dit vi skola begifva oss i förväg. Cragthorpe var ett vackert herresäte af stort omfång och praktfull bygnadsstil. Det stod på en sluttande plan, som sträckte sig neråt en liten vik benämnd Craghaven. Öster om bygnaden låg parken, skogarne och de öfriga jordegorna. I det ögonblick då earlen af Hawkhurst och hans unga slägtingar bogäfvo sig i väg för att aflägga sitt besök på Cragthorpe, gick dess unga herrskarinna långsamt fram och tillbaka på den gräsbevuxna terrassen framför byg: naden. Hon var en stor och vacker flicka med ståtlig sigur och väl afrundade former. Hennes hår och ögon vorc svarta, men hennes by det oaktadt mycket ljus, och er liflig rodnad, som sällan omvexlade i färgens styrke, be täckte hennes kinder.