Göteborg dem 21 Åugusti 1874. Det är en yttring af en mindre normal själeverksamhet, då någon bryter ut i harm eller vrede mot sin egen inbillnings foster. Man skall icke mäla en viss herre på väggen, heter det, för att piska honom. En och annan skall kanske säga oss, att vi ovist trotsa denna varning, då vi än en gång göra en antydan derom, att bland en del mera välmående förklarade eller förstuckna medlemmar af landtmannapartiet en lista eller flera listor gått man och man emellan för anskaffande af bidrag till en fond, ur hvilken renhåriga medlemmar af partiet skola mottaga arvoden såsom medlemmar af riksdagens första kammare. Vi kunna endast svara, att vi visserligen icke sett någon sådan lista, men att vi från så många håll hört det framhållas såsom säkert att sådana finnas, eller att planen att utfärda sådana funnits, att man ej får beskylla ose att i vår indillning hafva skapat ett dylikt styggt sakförbållande. Män, som icke äro lättrogna, män, som icke springa med tomt sqvaller, äro förvissade om, att man haft dylikt i tackarne. Dessa listor skola, om de finnas, möjligen icke leda till någon som helst påföljd, säger man, då dels många af de gode herrar, som skulle teckna bidrag, kunna tänkas hatva litet svårt att öppna på pungen, dels det väl är antagligt, att flertalet inser, huru tarfligt, huru kränkande det medel är, som man på visst håll varit betänkt på att anlita. I hvarje händelse anse vi det dock vara vår pligt att ytra vår meniog med anledning af dessa rykten, de må nu vara fullt riktiga eller endast till någon del grundade på verkliga förhållanden. Landtmannapartiets