Göteborgsposten – 20 augusti 1874, sida 2

Islands tusenäårssest och kungabesöket. Utdrag ur ätskilliga bref till Dags-Telegrafen.) Den tretionde juli ankrade Jylland-, åtsöljdt af ÅHeimdaloch Fylla, som bade gått det kungliga fartyget till mötes, i Keikjaviks hamn. Man hade redan förut genom en lustångare från Skotland fått veta, när de danska örlogsfartygen skulle lemna Färöarne för att nå resans egentliga mål. Underrättelsen hade väckt den lifligaste rörelse hos Isländarne, om man öfverbufvud kan tyda några tecken till sinnesrörelser hos dessa alls icke lifliga öbor; man hade samlats i talrika grupper på redden för att öfverlägga och beräkna, när fartygen kunde komma, och så fick man, låogt förr än väntadt var, från utkiksposten höra att de syntes och inom några timmar skulle vara inne i hamnen. I etörsta hast skyndade folket att kläda sig i högtidskläder, skeppen i hamnen klädde sig från topp till tå i flaggor och mannade rå, och eå lade man eista hand vid landningabryggan och den der uppstälda äreporten. Allt var också färdigt, då den kungliga eskadern långsamt gled in i hamnen. Platformen var belagd med rödt kläde, trapporna med mattor, äreporten behängd med guirlander och öfverst på densamma satt den kolossala kungliga kronan. Allt var höget prydligt och smaktullt och hade den festligaste stämning, blott man hade kunnat få vsra i fred för de retsamma regnbyarne. När eskadern visade sig, började det svenska amiralskeppet, fregatten Norrköping, den kungliga saluten, och det gifna föredömet följdes genast af preuasaren Niobe, norrmannen Nordstjernan och fransmännen. pIndre och Beaumanoir-. Heimdaltackade för beleningen, och kungaskeppets ankare föll. Man hörde ett skallande hurrah från de främmande fartygen, och så satte. Fylla ut en båt för att hemta landshöfding Finsen, som ombord på Jylland skulle uppvakta kungen. De främmande skeppens befälhafvaro uppvaktade äfven konungen på Jylland, och först sedan dessa besök försiggått, kunde kungen gå i land. Tätt var nu folkmassan samlad kring. platformen — 1000 menaiskor kunde man väl räkna, och det är utomordentligt mycket i Reikjavikl — och på densamma hade nu embetsmännen infunnit sig i galaunisorm. Kungsbåten lade nu till. H. M:t var klädd i-simpel sjöosficersuniform och steg i land på trappan åtföljd af prins Waldemar, Landshöfding Finsen, som kommit i förväg, bad honom nu i ett kort tal vara välkommen på Islands jord, uttryckande öns tacksamhet för hvad I. M:t gjort för densamma, framhållande dervid särskildt den nya författniogen och det efterlängtade besöket. Kungen tackade och förklarade, att ban länge önskat att gästa hos Islands folk, som han böll lika kärt som det danska brödrafolket. Landshöfdingens tal hade åtföljts af ett niosaldigt hurrah; nu fortsatte folkmassan med dessa rop, under det kungens följe landsteg och under hela vägen till landshöfdingens bostad, utanför hvilken man samlade sig för att få se ännu en skymt at kungen. Då man såg, att det denna gång icke vvilde blive Mere at se, så skiljdes man åt i lugn och ro. Men staden har dock sedan hela dagen oupphörligt varit i en ovanlig rörelse. Först väckte den stora skara matroser, som bragte bagaget i land, stor uppståndelse; så den högst betydliga mängd ajökadetter, som gått i land från de främmande skeppen, och så under hela tiden den bop af främlingar, som dagligen tilltager. Bland celebriteter omnämnas den store