Göteborgsposten – 19 augusti 1874, sida 2

Borgen eller slottet — en ädel bygnad af stort omfång med torn och spiror — har två fronter, en mot sjön, den andra med utsigt öfver sammetslika gräsplener, utmärkta trädgårdar, en ståtlig gammal park och en bred all, som sakta sluttande sträcker sig ner till landsvägen. Det är ett mycket stort gods, som utom den bördiga jorden äfven innefattar två värderika grufvor, hvilka lemna en furstlig inkomst. I denna storartade bygnad, uppförd på en klippe, hvars fot sköljes af den stora oceanens vågor, ba medlemmar af Hawkburstska slägten under flera generationer blifvit födda och uppfostrade. De tillhörde en stolt slägt, voro passionerade och fulla af fel, men hade derjemte många ädla egenskaper. Deras underhafrande hade goda boningar och goda skoler. Deras grufarbetare hade ovanliga privilegier. Några medlemmar af familjen hade varit statsmän och alla hade varit mer eller mindre utmärkta för personlig ärelystnad. Den nuvarande earlen af Hawkhurst hade ej varit något undentag från regeln. Han hade gift sig mycket tidigt — under det hans far, den sist aflidne earlen, ännu lefde — med en dame af hög börd, lady Portia Marly, dotter af en earl; men hon hade dött barnlös några år efteråt. Han hade egnat sig åt politik, hade utmärkt sig såsom talare och tänkare, hade såsom medelåldrig man ärft familjetiteln och värdigheterna och ausögs som en af sitt lands och sin tids framstående män. Han var nu blott femtio år, enkliog och barnlös. Hans nevöer, af hvilka den ene varit hans arfvinge, hade nyligen tillsammans omkommit under en seglats vid Norges kust, eåsom han skrifvit till Dane Conyers. Den sistnämnde var närmast i arfsföljden till titeln, men arfvingen till den Hawkhurstska rikedomen kunde bestämmas genom eget val af den nuvarande innehafvaren deraf.