Göteborgsposten – 18 augusti 1874, sida 2

rykte ohjelpligt. En elev har togits härifrån af sina föräldrar, som fruktade, att ert onda exempel kunde vara smittosamt. Andra föräldrar ha skrifvit till oss och uppmanat oss att mera noggrannt bevaka våra elever — liksom om nunnor i ett kloster kunde hållas mera afskilda från manliga ögon än de oskyldiga vestaler som stå under min vård! Ni har missbrukat vårt förtroende; ni var bevisat er vara låg och ovärdig detsamma! y — I högsta grad låg och ovärdig, sade mrs Bassets eko, i det han ännu djupare rynkade sina ögonbryn. Mrs Basset satte sig i en stor länstol. Beryl sjönk ner på närmaste stol, svag och darrande. — Jag har bört, fortfor mrs Basset, att den vedergällning, som förr eller senare drabbar den brottslige nått er. Jag har för mina elever omtalat så mycket af er förskräokliga historia, som är förenligt med grannlagenhet och det afseende jag bör fästa på deras oskuld och oerfarenhet, framhållande er såsom ett exempel på olydnadens följder. Jag har hört af en af mina lärarinnor — mademoiselle Bortol — som har en systor anstäld som lärarinna vid en skola i Lausanne, att en doktor Rouzaud, som praktiserat der, har sogt, att er man är död. Är det sannt? — Ja, madame, han är död. — Förunderliga öde! sade mrs Basset. — Förunderliga öde! upprepade hennes man: — Neåfälld af dödens lie midt under sina synder! fortfor mrs Basset. Bortryckt i sin ungdom som ett ofruktbart fikonträd! Hvilken lexa för de vilsefarande. Jag har äfven hört, Beryl, genom mademoiselle Bartol, stt Conyers blott var ett antaget namn, och att den man, som kallade sig Conyers, hade en hustru i England, och att ni ej hade rält att bära något annet än ert flicknamn. Är detta äfven sannt? — Jag har aldrig bört, att han hade en hustru i England, madame, sade Beryl.