Göteborgsposten – 17 augusti 1874, sida 2

VI. Det lilla husbållet blef skyudsamt underrättadt om den unga matmoderas tillstånd. Madame Pionet qvarstannade hos den sjuka, Hennes biträde, den stora Susanne, sysslade med att värma vatten och breda ut plåster. Huplick skyndade till Lausanne efter en läkare och återkom med en schweizisk doktor, som gjort sina studier i Frankrike. Denne herre, dr Rouzaud, förklarade, att cen unga dvinnan var mycket sjuk, och den sorgfälligaste vård var nödig för att möjliggöra bennes tillfrisknande, hvilket han ansåg ytterst tvifvelaktigt. Han befallde, att hennes vänner skulle bli esterskickado. — Hon hear inga vänner, sade madame Pinnet i det hon torkade sina ögon. Hon är en stackars uvg engelska, som i hemlighet lemvads skolan för att gifta sig med en ung man, som är död; och ändock blef hon ej hans hustru. Doktorn rynkade ögonbrynen uttrycksfullt, men hans intresso tör detta sjukdomsfall minskades ej. Ian egnade sig deråt med ett nit, som gaf tillkänna att han hade sjelfva sjukdomen och ej patienten för ögonen. I flera veckor var Beryl mycket sjuk. Lif och död stridde om denna stackars unga förorättade maka, och det var lifvet som slutligen vann seger. Samma dag då doktorn förklarade, att hon skulle lefva, lade Huplick, som under hela tiden varit qvar på villan, femtio pund sterliog i läkarens hand. Det var samma summa Beryl vägrat mottaga. — Detta är ollt hvad hon eger i verlden, yttrade betjenten. Det var haad hennes man lemnado efter sig. Gör er betald af dessa penningar och skulle det blinågot qvar, så gif det åt miss Star, doktor. Doktorn tog penniogarve, och samma dag afreste Hupliok samt tågs ej mera på Villa Belvoir.