Göteborgsposten – 17 augusti 1874, sida 1

Tvenne Äktenskap.) Roman af mrs Harriet Lewis. i: (Oivers. från Engelskan). — Såg mig mer om min man, Hupliok, sade den unga hustrun med derrande stämma. Är ni fullkomligt säker på, att han blef dödad i fallet? Kanhända att han blef liggande någonstädes nära klyftans mynning och ännu lefver — — Omöjligt, madame. Han är död. Bedrag er ej sjelf. Vi sågo bevis på hans död. — Och det finnes ej ett siste ord till mig? sade Beryl. Uttalade han aldrig mitt namn, sedan han rest hörifrån ? . — Ej mer än en enda gång, madame, och det var på den olyckliga dag, då han gick emot döden, svarade Huplick. Den dagen, då vi hvilade oss på toppen af Monte Rosa, tycktes en förändring inträffa i hans vilda och häneynslösa sinnesstämning, och han sade till mig så här: Huplick, sade han, tror ni på aningar?? Rej, sir, evarade jag, hvarföre frågar ni eå? ÅJo, Huplick, sade hav, vjag känver en sällsam nedslagenhet, som är liksom en aning om en annalkande olycka, Det torde komma att hända mig något. Ifoll jag skulle lida någon skada, fortfor han, så meddela min stackers hustru vyheten derom med varsamhet och säg henne, alt det finnes penningar i min byrå, som hon skall ha, och hon skall äfven ha alla mina saker. Och säg henne, att jag ej är värdig hennes ?) Forts. fr. N:o 186