Göteborgsposten – 15 augusti 1874, sida 1

omen aldrig sadane! Och der står han nu och vet hvarken fram eller tillbaka och så får han stå i all evighet — d. v. s. så länge don unge konstnärens lilla mästerstycke findes qvar i tiden — så får han stå till fröjd och gamman för de många som under årens lopp skola le åt hans så präktigt återgifsa bryderi. Detta i fråga om det originella och smäroliga i sjelfva motivet. Hvad utförandet åter angår, behöfver man ej vara konstkännare ex professo, för att finna det så väl hutvudfiguren som accessoirerna i denna tafla, hvilken vi önska måtte komma att qvarstanna inom detta samhälle, röja en redan betydligt utvecklad teknisk förmåga. Det är kraft parad med mjukhet i denna målning, utan spår af petighet, hvartill ämnet eljest lätt kunnat fresta. (.Konatkännare er profetso! Ja, det bör i sanning den vara, som rättvist skall kunna bedöma den samlipg af till största delen äldre teflor, som fiones uppstäld i skolmaterielsalen bakom högra tatvelgalleriet. Vi buga. oss för namn sådane som Rembrandt, Salvator Rosa, Tintoretto, Guido Reni etc. eto, men vi erkänna vår olörmåza att bedöma hvilken eller hvilka bland den gaoska rikhaltiga samlingen, som är Len falek eller en äkta apanior. För vår del ba vi funnit oss mest tilltalade af Remhrendts-hufvudst och van Huysums illusoriska ÅSeilleben. Kännare påstå sig bland handteckningarne, kopparsticken och gravyrerna ha påträffat åtskilligt af stort intresse, ÅÄfvon i teatersalongen har vid de senaste söreställningarne flertalet utgjorts af resande, hvilka ej mindre än våra infödingarsynts lryckta med af fröken Magda v. Dolckes spel i En liten skatt. Det är i sanning ingen lätt uppgift den skädespelorska har att lösa, eom skall fullt åskådligt och tillfredsställande återge : de olika sidorna af Evelyns skiftande skaplynne, För en nybörjerska på tiljan vore det en omöjlighet, oaktadt vi visst ej betvifla att mången gryende talang ej skulle draga i betänkande att med glad tillförsigt välja just denna roll till sin debntroll. Ungdom, ett täckt ansigte, några näpna gester och dito småleenden — och så lass bason-Nej, på det sättet får man, minsann, ej fram den rätta bilden af denna oskuldsfullt illpariga lilla hjertetjuf, med ett sinne så rent och öppet, som källans klara våg, sinnet hos den från barndomens drömmar till verklighet uppvaknande ungmöns, men ändå så slipad, då det gäller att befrämja den plan, hennes innerliga barnakärlek ingikvit henne. För att lyckas häri fordras lång vana vid scenen, ett aldrig svikande aktgitvande på hvarje ord, hvarje åtbörd. Och ändå får Evelyn, enligt styckets tabel, ej vara äldre än 16 år! Huru har nu fröken v. Dolcke löst denna sin uppgift? Eoligt vårt förmenande lyckligt. Ifrån det första ögonblicket, då Evelyns misstankar väckas och planen att försona föräldrarne mogvar i hennes lilla hutvud och intill det sista, då hennes anslag lyckas och hon i glädjen glömmer bort, att hon lofvat sin hand och sitt hjerta åt den beskedlige kapten Walter, har man den lilla ränkmakerskan klar och lefvande framför sig, man ler med henne, då hon lyokas, misströstar, då hon misströstar, och jublar slutligen med henne, då spelet är vunnet och försoningea i föräldrabemmet åvägabragt. De bifallsstormar, hvarmed skådespelerskan hvarje afton heleats, bevisa, att vi icke varit ensamme om vår åsigt. Emellertid taga vi oss dock friheten varna för en i denna lika som i andra roller nog ofta återkommande åtbörd : handens upplyftande till läpparne, en åtbörd, som, sparsamc använd, förträffligt återgifver en viss blyg förlägenhet, men som, ofta upprepad, blir en emula tröttande. ! En särskild artighetsbetygelse må till slut egnas Evelyns smakfulla, till synvillan ej litet bidragande drägt. , Bland de medspelando är det endast fru Littmarck, som lyckas motsvara hvad författare och åskådare tädkt sig. Ötvorsättningen är vårdad, men vi inlägga vår einsagamot den osmakliga uppställningen af notisen om sir Howards duell, som till på köpet i Richmond uppläses direkte ur ett nummer af — LIndåpendanoe BolgeEn liten skattgifves åter i afton jemte En söndag på Amager, således två af frösen v. Dolckes triumfroller. Den firade skådespelerskan har om månlag sin recett; då hon uppträder i den fina comedien Qväkaren och dansösen, hvari hon tför Georginas roll, samti Margaretas drömnar, komedi i 1 akt, öfversatt af prof. Molech. Vi lefva midt uppe i -mötenas och uttällniogarnes tid, Skolmötet i Kristiania är lutadt, det är sant, och utställningen i Udlevalla stängd, men ännu ha vi qvar -det nellantolkliga fornminnesmötet som vår kolega Nerikos Allebanda något långsläpigt, ASTTLO mean HBAH Or ks — me nen grundsatsenligt (konseqvent) kallar arkegl logiska kongressen, och utställningen i Mariefö! tad pågår pu som bäst. Slutligen börjar äg nom vårt eget samhälle det allmänna Induric triidkare-mötet nästa måndag. de Från fornminnesmötet en matsedel och en fn nekdot. ; a Matsedeln från festen på Hasselbacken hy öretedde å ena sidan en i färger utförd särhå5 eles vacker utsigt af trädgården med Belk hensekon och omgifvande bygnader samt åen andra töljande: or . äs Monnu. lar vie Hors dlcurres. ma —— de Saumon a la mayonnaise. jen Cbaudfroid dEcrevisges.om Pats froid en gelse. de Jambon de Westphale. del Gigot dAgneau aux legumes-. jar Richelieu au Champignons. del Cötelettes de Moutons — petits pois. an Poulet röti — Salade. sto Glace au four. 5SLO,