Göteborgsposten – 15 augusti 1874, sida 1

ÅTAnv KÄEmLÖE ;BÖk Folen, 112 Ar, 12 ang. Rrannkyrka. — Hautboisten Johan Bernhard Biberg 37 år, 5 aug., Upsala. — Fru Johanna GÖharl. Petters son, s. Johansson, 24 år, 11 aug., Stockh. — Fr Helena Jacobina Montan, f. Sohlberg, 59 år, 6 aug. Bjorstorp. — Fru Math. Lovisa Samblad, f. Törning 40 år, 11 aug., Mariestad. — Handl, Knut Holmqvist 36 är, 11 aug. Helsingborg. — M:ll Matbilda Henri ka Curman, 50 år, 9 aug., Tjärstad. — Enkefru So. phia Oden, s. Letbander, 85 år, 12 aug., Norrköping Enkefru Anva Kristina Sjögren, 72 år, 8 aug., Halmstad, — Utrikes: Bataljonsläkaren Fredrik Bratt, 56 år, 4 aug., Köpenhamn, — Veckokrönika. Ett försvarslöst samhälle. — Lugnen er! — Fursten och furstinnan, on dit från eresande strömmen-— Två bekanta. — Halt wer da! i Musei tafvelgalleri. — Målningssamlingen i skolmaterielsalen. — Magda v. Dolcke som Evelyn i En liten skatt, — Hennes recett. — En matsedel och en anekdot. — Landtbruksmötespoesi. — Anekdot. Det är verkligen en smula oroande . ÅI Ponera till exempel, att oaktadt våra numera så vaksamma och pålitliga ordningens väktare en stilla emöt utbrister i vårt fredliga sambälle, att alla de mer och mindre muntra skaror allmoge af båda könen som i tisdags och oosdags tågade igenom våra gator lekande Larsmesgan, i stället för att i all gemytlighet bålla sig på gatan trängt in i våra våningar, vräkt sig i våra sidenklädda divaner, speglat sig i våra förgylda trymåer och druckit Koderer ur våra dyrbaraste kristallglas . . . Eller ponera att en fiende oförmärkt lyckades intränga i vår stad, sopa ren våra gator och torg — icke med qgvastar, hvilket väl kunde behöfvas — utan med kulor och kartescher ... Ponera att våra qvinnor innanför de sönderskjutna fönsterrutorna med utslaget bår vredo sina händer i förtviflan under det att barnskri och sårades jemmer blandade sig medigevärssalfvornas smattrando och kanonernas hemska dän Ponera något at allt detta och säg hvad vi skulle taga oss till under för handen varande förhållande .. .? -Uvilka förhållande? Ni har således icke märkt det? Arme förblindade har ni då icke observerat att redan för flera dagar sedan ha... Nå väl? Ha...? Ha kanonerna utanför Högvakten försvunnit! Dock trösten eder, uppskrämda medborgare och medborgarinnor, trösten eder, de komma snart åter igen. Man håller endast på att laga de uråldriga lavetterna, biden tåligt ännu en kort tid och snart skolen I kunna vara lika lugna som vanligt både för inbördes och utrikes fiender! Strömmen af resande går fortfarande oförminskad genom vår stad, furstar och furstinnor, grefvar och grefvinnor, konstnärer och konstnärinnor, små och stora, vackra och fula, blonda och brunotta om hvartannat. Icke för suld kan man köpa sig tillträde till det minsta kyffe i något af våra bättre hotell och till Göteborgs egendomligheter bör äfven, att här finnes så godt som ingen tillgång på privatlogis, åtminstone finnas högst få anmälningar om dylika på hotellen. . Ett af de furstepar, som nyligen passerat stader lära utmärkt sig för en bland jordens högt uppsatte föga vanlig anspråkslöshet, att icke säga sparsamhet. Så berättas det, att furston med egna höga bänder behagat bära — ett par pjexor till skomakaren att halfsulas samt att furstinnan samma morgon afresan skedde varit inne i — en bagarebod för att köpa särskt bröd till morgonkaftet på ångbåten. Så berättas det, och hvad ondt ligger det sör öfrigt i, om det verkligen skulle vara sant? En prins i en bagarobod ha vi ju ända sedan barndomen hört talas om, hvartöre då falla i förbluffelse öfver en Prensesga dersammastädes? Bland de många okända storheter, som skymtat förbi, ha vänner och bekanta med glädje åter helsat tvenne här väl bekanta och högt värderade berömdheter från vårt lande första scen: mill Gurly Åberg, som efter en längre badsejour i Lysekil öfver Kristiania återvändt till Stockholm och hr Svants Hedin, som oftor några veckors vistande i Marstrand likaledes — men direkte — styrt sin kosa till hufvudstaden. Musei lokaler och bland dessa ej minst less tatvelgallerior, ha i följd af det stora tilloppet resande varit mindre tomma än eljest under sommaren brukar vara fallet. I venstra salleriet har man städse sett beundrande grupver framtör löjtnant J. G. o. Holsts ej blott zuworistiskt anlagda utan äfven törträffligt ittörda genrebild -Halt, wer dalHjelten i taflan är en rapphönshuna i lyngelåren, hoc est en valp, som helt förblufad stannat vid trappan framför dörren till ett ingränsande rum. Han står helt orörlig med tirrande ögon, framsträckt hufvud och afvakande hållning, pannskinnet har lagt eig i söråniogens djupa veck och man nästan ser iuru han med nosen vädrar en öfver hans alpförstånd gående fara. Faranbestår deri, alt på trappan, som ill bålfton skyles af en gardin, uppenbarar sig vänne. från hans ståndpunkt högat besynnoriga tingestar. Nederst på trappsteget vräker ig en liten mamsell i röd klädning helt ogeeradt, med de nedrel partierna något mera lottads än la ddåencs i allmänhet brukar tillåta. kyndom oss att tillägga, det mamsellen är en ooka, ditslängd af någon bland småherrskapet NE TER BEFSPIES 3 ARLA ang