Göteborgsposten – 14 augusti 1874, sida 2

Här berättade han den uppdiktade historien om sin husbondes öde, uppgifvande dennes namn vara Vane Conroy. Berättelsen inflöt i följande dagens nummer af den tidning han anlitat och återgafs naturligtvis af de flesta tidningar i Europa. . Sedan Huplick sörjt för offentliggörandet af sin berättelse, begaf han sig till Hötel de Russie. Der hade Conyers vid afresan tili Zermatt qvarlemnat största delen af sina reesaker, förvarade i en större kappsäck och en nattsäck. Betjenten framvisade en fullmakt för utbekommande af dessa saker, erhöll dem och for på eftermiddagen med ångbåt till Ouchy. En stund före solnedgången anlände han till porten af den lilla Villa Belvoir. Porten var olåst och han gick in i trädgården. Boningen hade ett öfvergifvet utseende. Inga fönster voro öppna åt den sida, hvarifrån man hade utsigt öfver vägen. Huplick tog en omväg till de på andra sidan liggande trädgårdarne. Både den öfra och nedra verandan voro folktomma. Han gick in i köket och fann madame Pinnet skummande en liten panna. Hon uppgaf ett rop vid åsynen af honom och-lät sin sked falla i spiseln. — Ah! ni är återkommen, monsieur, utbrast hon på franska, och det utan att skicka ett ord i förväg. Och bär lefva vi som om det vore fasta! Madame har ingen aptit, stackars liten! Hvar är monsieur? — Hvar är madame? frågade Huplick i sin ordning. Jag bar dåliga nyheter för henne. — Hon är i lusthuset, der hon jemt och ständigt sitter och spejar efter ankommande ångbåtar, sade madame Pinnet. Men de dåliga nyheterna — hvari bestå de? Är ej monsieur återkommen? — Nej, svarade Huplick kort. Men jag måste först och främst omtala mina nyheter för madame.