Tvenne Äktenskap. ) . Roman af mrs Harriet Lewis. (ofvers från Engelakan). V. Huplick hade utfört sin andel af den plan hen och hans unge husbonde hade uppgjort. Han bade utfört den med ett nit och en skickligbet, som gåfvo tillkänna, att ban hade hufvud och fallenhet för dylika värf. Han tycktes vara alldeles utom sig af sorg, då hon kom till hotellet och bad om handräckning för att återvända och uppsöka sin husbonde, och då han fick höra, att inga vägvisare funnos på närmare håll än i Zermatt, samt att ett uppstigande för Monte Rose i en sådan snöstorm och utan wägvisare vore omöjligt, syntes ban bli alldeles utom sig af förtviflan. Värden bad bonom vänta till morgonen, då vägvisare skulle hemtas från Zermatt för att ledsaga homom till den plats, der olyckan tilldragit sig. Huplick tillbragte derföre aftonen i det varma köket, och fick mer än en gång upprepa sin sorgliga historia, hvilket ban gjorde med darrande stämma och åtskilliga djupa snyftningar, som läto hans åhörare förmoda, att han omfattat sin husbonde med mer än vanlig tillgifvenhet. Det var långt lidet. då betjenten gick upp på sitt Tom. Han ställde sig vid fönstret och stirrade ut i natten. Snöflingorna hvirflade i mörkret, och få stjernor voro aynliga. ) Forts. fr. N:o 185