Göteborgsposten – 12 augusti 1874, sida 2

mig vid samma tid, Jag skall studera er karakter ocl hans, och den af er två, som jag finner värdigast, skal ärfva min rikedom. Det är blott en sak att tillägga. Jag är ensam, enk ling och barnlös. Jag har föresatt mig, att den som ärf ver mina penningar och egendomar skall göra ett lysande parti, skall heriföra en hustru, som skall göra heder å namnet Hawkhurst. Den blifvande grefvinnan af Hawk hurst kan vara lågboren, ty jag kan ej kontrollora ert gif: termål, men den blifvande herrskarinnan på Hawks Cliff den som i framtiden kommer att disponera öfver min rikedom, måste och skall vara af ädelt blod. Om ni derföro i något ögonblick af ungåomlig dårskap eller passion förlofvat er med någon vanlig flicka ur medelklassen, så behöfcor ni ej komma till Hawks Cliff. I sådan händelse skall jag uteslutande vända min uppmärksamhät åt Noble Desmond. Jag skrifver äfven till honom, att han ej behöfver komma till mig, såvida ej hans hjerta är fritt. Skulle ni båda vara bundna ef förlofningar, som ej öfverensstämma med mina planer och önskoingar, skall jag nödgas gå utom min familj för att söka efter en arfvinge. sj Jag hoppas, att jag måtte ha gjort mig tillräckligt förstådd i afseende på de punkter jag här ofsan nämnt. Ni behöfver, ej skrifva till mig, men torde komma till Hawks Cliff på utsatt tid — förutsatt nemligen att ni ej är bunden genom någon trolofni g — utan, föregående tillkännagifvande. IHawkhurst. Då Conyers slutet sin fysta genomläsning af detta bref, hade glädjen försvunnit ur hans sält och hans drag. Han for ut i förbannelser så ryeliga, att till och med Huplick blef bestört och orolig. — Är det dåliga nyheter, sir? vågade han fråga ester några ögonblicks tystnad. — Förbanna er, låt mig varg ensam! utbrast Conyers häftigt, Gå härifrån! Skicka ner middagen. Oh, afgrund!