Göteborgsposten – 11 augusti 1874, sida 2

Det var adresseradt till henne, skrifvet af Conye och försegladt. Hon slet med vild ifver upp sigillet och läste följande rader: Beryl! Jag måste ha litet tid på mig för att försona mig med de förändrade framtidsutsigteroa för oss. Jag reser bort på några dagar och tager Huplick med mig. Jeg skall återvända, så snart jag kan möta dig med lugnt sinne. Dane. Det var alltsammans! Ej ett ord af kärlek eller deltagande för den unga hustrun. Han hade ej haft en tanke på någon annan än sig sjelf. Beryl såg på brefvet med tårlösa ögon och sade för sig sjelf i sällsam ton: — Jeg skall aldrig se horom mera — aldrig! Jag känner, att vi äro skilda åt för alltid! Hon undersökte sin byrå. Alla de bref Conyers skrifvit till henne under sommaren voro borta, och eh hög af grå aska i kaminen med bitar af brändt papper utvisade, att han i sitt raseri förstördt dem. Beryl stannade qvar i sitt rum under den återstående delen af dagen. Hushållerskan kom upp för att förkunna, att middagen var färdig, och den unga frun underrättade henne om, att mr Conyers rest bort på ett par dagar, och att hon (Beryl) ej behöfde någon middag utan blott önskade att få vara ensam. Ingen kom till henne förrän på morgonen påsöljende dag då bushållerskan bar upp kaffefrukost till henne. Qvinnan kunde ej undvika att märka förändringen i mrs Conyers utseende, och det var med ej ringa förvåning hon såg den. (Forts.)