Göteborgsposten – 11 augusti 1874, sida 1

darne ständigt trängas kring Sievers 8 Bauers, apparater. En liten knapp i väggen är i synnerhet föremäl för hvarje besökandes vidrörande; vi trycka också ett ögonblick — pang, svarar det der nere på den stora klockan å Annexbyggnadens stora tak; än en gåog — pang, pang ljuder det nu eå länge vi bebaga vidröra knappen. Här hasva vi förklaring till de oupphörliga oregelmessiga brandsignalerna, som så länge ljudit i öronen. Och i sanning snabbare och beqvämare allarm torde man ej kunna åstadkomma än denna Ågalvaniska signalapparats, här endast utsträckt till Annexbyggnaden, men tydligen användbar för hvad afstånd som helst. Det relativt låga priset synes möjliggöra införandet af dylika apparater på fabriker, större landtgårdar m. fl. ställen, ej blott för vanliga ringklockor utan ännu mera såsom allarmeringsapparator nattetid vid eldfara eller inbrott, helst ingen svårighet möter att för samma apparat hafva en dylik knapp i hvarje rum. Ännu en utställning, och denna vår stads förnämste, finna vi till en del i detta rum — C. A. Kullgrens enka, granitarbeten, af hvilka några smärre prof äro här framlagda. De förnämsta pjeserna hafva af lätt insedda skäl måst stanna nere på gården, dit vi nu begifva oss. I förbigående göra vi. ett besök i gymnastiklokalen, som äfven innehåller åtskilliga artiklar af intresse, framför allt Jonsereds Fabrikers Aktisbolags med guldmedalj belönade utställning af väfnader, säcker, garn m. m; för öfrigt mest läder och pelasverk, samt — icke att förglömma — borstarne, verkliga borstar från Uddevalla, ehuru tyvärr de bästa och vackraste fabricerade i Göteborg af en f. d. Uddevallabo som dock troget behåller sin förra stämpel — ännu har ej det gamla ryktet gått alldeles förloradt. Ett blomsterbord med en liten spriogbrunn gör ett behagligt intryck likasom den med granar smyckade långväggen, vid hvars midt en väldig isbjörn (huden nämligen) framsträcker sitt grinande gap. Andtligen komna i fria luften hvila vi ut en stund i den täcka vrå, der Malmöns granitarbeten äro uppställda framför en liten lund af granar. Försjunken i beundran af dessa oöfverträffliga (jag saknar annan bestämning) arbeten af spegelblank granit, tvenne större monumenter, ett i grön, ett i röd nyans, tvenne kolonnstycken af något ljusare färg 5 å 6 fot långa, åtskilliga bordskifvor m. m. — väokes jag plötsligt af vännen A, som belätet utropar: Nå det var för väl att man ändtligen börjar slipa praktiska saker derute på Malmön och ej bara grannlåt. — Praktiska saker, hvad menar du? — Jo se dessa magnifika mangelrullar. — Hvad för slag, mangelrullar, kolonnerna der? — Hvad pratar du om kolonner, är det kolonner kanske ? — Javisst, hvem har kallat dem annat? — Det har vår egen tidning, se här, läs sjelf i dagens blad, andra eidan fjerde spalten: C. A. Kullgrens enka härstädes, guldmedalj för grafmonument, mangelrullar, bordskifvor m. m. af polerad granit? Nå? — Jag står alldeles svarslös gentemot en sådan auktoritet. Uddevallensis. A —v—— ROR