Göteborgsposten – 11 augusti 1874, sida 1

uise Horn, 63 år, 2 oug., Engelholm. Utställmingsbref från Uddevalla, TIL (Forte. fr. n:o 181.) Rummets midt upptages af en större montre, skolarbeten från Eva Rodhe, Uddevalla, en omvexlande och rikhaltig samling, tillhörande Grupp II, hvilken äfven förefiones jemte Grupp I, i yttersta rummet åt detta håll, dit vi nu inträda. Bland de många utställningeföremälen här hinna vi endast fästa oss vid ett och annat t. ex. N:o 5, Lauritz Baltser, ritprof från en kurs med folkskollärare här i Uddevalla förlidet år, visande hvad en od undervisning äfven på kort tid uträttar; i hvad mån dessa elever kunnat åter meddela hvad ae lärt, synes af de rätt vackra ritprofven från Falkesbergs folkskola. Hela ena långväggen och motsvarande bord fylles af frihandstockningar, porspektivoch linearritningar, modeller m. m. från Slöjdföreningens Göteborg skola, hedrad med företa priset, silfvormedalj. I Grupp II, skolarbaten, har högsta priset vunnits af Nya Elementarläroverkst för flickor i Göteborg, dernäst komma åtskilliga af skolorna bär i Uddevalla såväl nyssnämnda Eva Rodhes som C. Lundbergs flickskola, hvilken erhållit tvenne pris dels för ritningar, dels för bandarbeten, hvaribland till och med snårsömnad förekommer. Göteborgs stads folkskolor vidt omfattande utställning — enligt katalogen ej mindre än 31 utställare och öfver 300 föremål — upptager det långa, i tvenne afsatser uppbyggda, bordet midt i rummet. Hvilken mängd af artiklar i stickning, virkning, sömnad m. m., som isynnerhet ådrager sig de qvinliga åskådarnes uppmärksamhet serdeles ett litet stycke klädningstyg, med hvilket ipgenting märkvärdigt synes, så alt mången undrar hvad meningen är med den der tyglappen på en så framstående plats. — Der fionee ju platt ingenting att se— Mycket riktigt ingenting, min nådiga, det är just knuten, men var god och se på tyglappon mot dager, så skall någenting säkert uppväckas, nemligen fyra lappar på lika många rifna hål i hvarjehanda former. Vi undra ej att Första priset 30 kronortilldelats dessa arbeten från Maria Wikanders skola i Göteborg. Det lilla rummet till höger är nästan fyldt af åskådare, som uppmärksamt följa träsniderskan, fröken Anna Jeansons arbete, der hon med fina mejslar i vand hand under vära ögon omdanar grofva trästycken till de täcka eniderier, som vi eljest äro vana att anse såsom uteslutande af Norsk eller Schweizisk härkomst;) knifskaft, tafvelramar, pappersknifvar m. m. framkallar hon småningom under sin mejsel. Tänk om vi skulle följa exemplet, huru mången vinterafton skulle vi ioke på angenämt sätt kunna tillbringa kring familjebärden med dylikt i viss mån konstnärligt arbete, just vi, skapelsens herrar, som eljest låta handarbetet och dess glada samspråk blifva det täcka könets privilegium, under det vi sjelfva antiogen helt enkelt lägga armarne i kors (trefligt göromål, icke sant?) oller taga tillflykten till — kortleken (ännu trofligaro?) — Nyare tiders fantasier, invänder Ni kanske. — Misstag min bäste, tvärtom gamla aeder från gamla tider, då mannen ej blygdes att kunna handtera mejsel och knif likaväl som svärd och lans. Det lilla fönsterbordet föranleder gerna hvarje åskådare att stanna några ögonblick och det med skäl. Jag, vill nu ej påpeka de vackra profver af spånad, som här äro framlagda, men hvad sägs om N:r 37 halmflätor af Anders Johan Andreasson, Uddevalla Finsbo, 9 år gammal? — helst jag derjemte kan upplysa att den lille utställaren redan i tvonne år medelst denna tillverkning i väsondtlig mån bidragit till eitt och sin moders upphälle, samt att hans flätor äro af så god beskaffenhet, att de finna full afsättning hos stadens hattsömmorskor. Vid passerandet af den långa korridoren se vi älven den använd såsom utställningslokal, i det alla väggar äro betäckta med filtar, mattor, väfnader af flera slag, hästtäcken at nöthår — flera serdeles vackra — till och med fördigsydda kläder ; vi inträda ånyo genom stora salen för att bese rummen till venster. I det första finna vi återstoden af de förut omnämnda Jörlandaväfnaderna och omgifven af dem en erinran om forntida hemslöjd — en knypplerska, flitigt arbetande vid sin dyna med de hundratals knyppelpinnarne,