Göteborgsposten – 10 augusti 1874, sida 2

tenbäck. Wexiö—kKarlskrona-banans invigning. Tel. till Stockh. Dagblad.) Karlskrona d. 6 ug. kl. 7,30 e. m. Festtåget heleades vid ttionerna af menniskomassor, dekoratiorer, lomsterkastnjngar, salut. Förfriskuingar sererades vid Emmaboda. Konungaparet samalade vänligt med folket. Karlskrona staion och stad voro festligt smyckade. En ofverskådlig menniskomassa, hade samlat sig id bangården, der tåget stannade under muik och salut. Läktarne voro fullsatta med ögtidsklädda damer. På landsböfdingens anållan förklarade konungen banan öppnad. )erpå sjöngs folksången. Festmiddagen å ådhuset var splendid. Landsböfdingen förelog konungaparets skål. Konungen tackade ett längre formfulländadt föredrag. Han taade om sina minnen från barnaårens lyckliga stunder här, omnämnde sin kärlek för samn; hället, önskade banans och de genom densamIs; na sammanknutna städernas välgång. I dag at klockan åtta på morgonen besökte konungen Kungsholms fästning, hvarefter senare på törmiddagen uppvaktning af flottans och stadens .. ombetsoch tjenstemän samt korporationer 25 egde rum. hv Klozkan ett ombarkerade DD. MM. med å 7 svit å ångkorvetten Thor under råmanning 5 och salut af den församlade eskadern, som beI — stod af Thor-, Chapman-, Lagerbjelke B och skeppsgossebriggen. Från Thoräsågs regatta af 16 utaf ekeppevarfveta segelbåtar, säl styrda af officerare, hvarefter kapprodd anS stäldes. Derefter gingo DD. MM. om bord på ti -Chapman-, hvarest flottans kårer gäfvo deår jeunor. Korvetten var utmärkt dekorerad, festen lysande och gynnad af herrlig väderlek efter förmiddagens regn. I afton gifver stationsbefälhafvaren supå. Dödsfall. Öfverstelöjtnanten och ridd. af svärdsorden Johan Abraham Tornärhielm afled i Stockholm i onsdags viditylda 82 års ålder. Öfverstelöjtnanten Tornörhielm var född på Heby i Gåsinge socken af Stockholms län den 30 juli 1792, blef kadett i Hapaniemi i Savolax 1806 och vid Carlberg 1809, utnämdes 1812 till fänrik vid Svea lifgarde, 1816 till löjtnant derstädes och kapten i generalstaben, samt blef 1820 kapten vid gardet, regementsqvartermästare 1821, major i generalstaben 1824, riddare af svärdsorden 1825, öfverstelöjtnant i armön och generalstaben 1837, erhöll afeked ur krigstjensten 1852 och tilldelades Carl XIV Johans-medaljen 1854. Bevistade kriget i Norge och var derunder med bland annat i träffoingen vid Askins kyrka. Öfverstelöjtoant Tornörhiolm, hvilken såsom ledamot af riddarhuset bevistat en mängd riksdagar, var vid sin död ledamot af riddarhusdirektionen och i direktionen öfver Stockholms stads brandförsäkringskontor. Han eftorlemnar enka och fem barn. — Ötverstelöjtnar ten m. m J. F. Westfelt afled i Sigtuna den 3 innevarande månad. Han var bosatt der sedan 12 år tillbaka. Öfverstelöjtnant W. var född den 12 Augusti 1790 i Westergötland, inskrefs 1795, såsom volontär vid Westgöta dragonregemente, blef fänrik 1808, med tjenstgöring vid Svea artilleriregemente. 1809 kommenderad till tjenstgöring vid Skaraborgs regemente, hvarest han år 1833 avancerade till tredje major. Bevistade 1813—14 års campagner i Tyskland och Norge och derunder slaget vid Dennewitz den 6 September 1813 samt affären vid Rosslau den 29 i samma månad, vid hvilken sistnämnda träflaing Lan erhöll en svår kontusion i högra axeln. 1815 erhöll han guldmedaljen för tapperhet i fält, blef 1826 riddare af svärdsorden och erhöll 1857 Carl XIV Johansmedaljen. 1837 erhöll han afsked, med öfverstelöjtnants värdighet. Han efterlemnar enka och tvenne ogifta döttrar. Ordensdekorationer. Med anledninsaf Karlokrona — Vexiöbanans öppnande har konungen i enskild audiens i Karlskrona deko, rerat kapten Ekströmer och auditör Lindahl med Nordstjerne-orden. Eeklesiastikt. Fullwakt är under den 27 eistl. juli utfärdad för kyrkoherden A. E. A. Afzelins i Stockholm å Alsike-Knifsta pastorat i erkestiftet. Islands tusenårsfest. Den adress, som universitetet i Kristiania har sändt till Island i anledning at dess tusenårsfest, har på svenska följande lydelse: Till Islands landshöfding! Kristiania universitet sänder Islands folk en broderlig helsning vid dess tusenårsfest. Då vi för två år sedan firade minnet af Norges tusenvåriga tillvaro såsom sjelfständig, samlad stat, flögo vära tankar ofta öfver hafvet till våra Isländska bröder. Det var ju samma tilldragelser, hvilka gjorde Norge till en stat och tryggade dess nationella enhet, som också tillförde Island dess Landnamsmaende. Norge förlorades dervid många af sina yppersta söner, de der icke ville stå i undersåtligt förbållande till en enväldig konung. Men dessa upphörde derföre icke att vara norrmän, och under tidernas lopp blef deras utvandring för Norge en vinst. Ty det fria samhälle, som uppblomsirade på Island, vidmakthöll en innerlig förbindelse med moderlandet och blef för dettas nationalitet ett kraftigt stöd. På Island utvecklade sig ett rikt intellektuelt i lif och en beundransvärd literär verksamhet, hvarför hela den germaniska stammen är skyldig detta land evig tacksamhet. Der lefde stammens gamla minnen ett oförsvagadt lif och genom Isländska skrifter hafva de bevarats i en tid, då de andliga intressena i det öfriga Europa voro bortvända från folkens egen egendomlighet. . Och framför allaZandra är Norge skyldig Island sin tacksamhet. Det var isländningar, som öfvertogo värfvet att skrifva vår gemensamma historia, medan norrmännens litterära verksamhet företrädesvis tog en praktisk rigtning. Och vidare är det de, som längst och trognast hafva bevarat vårt gemensamma språk, och de hafva gömt och vårdat fornlitteraturen på en tid, då de litterära vilkoren i fara Ut3 RANA 1JQAQ Ahh On a Tee Sä — — Få JR VR