Göteborgsposten – 8 augusti 1874, sida 2

Fran Utlandet. Man har förobrätt den franska regerinen, att hon uppträdt alltför fogligt mot maoriteten i nationalförsamlingen: hon skulle afva hållit fast dervid, att författningsutskotots förslag skulle komma under behandling, ch när detta försök att trambringa en betämd statsform icke hade lycka med sig, skulle hon hatva ställt sig i spetsen tör dem, som yrkade på församliogens upplösning, och lon skulle kanske just då hafva funnit, att ögonblicket för anställande af nya val var för henne särdeles gynsamt. Det torde dock icke vara så evårt att finna förklaringsgrunder för regeringens sätt att uppfatta och handla: man må erinra sig, att bon såsom sin främsta uppgift i närvarande stund måste anse sträfvandet att upprätthålla septennatet, att göra detta starkt och oantasteligt, då presidentens myndighet under partisjnkane paroxysmer är det enda värnet mot upplösvingen, och staten är i det största bebof af det lugn, som denna myndighet bereder. Det är på denna, som regeringen ockeå håller, lika strängt nu eller kanske strängare, än då förtattningsutskottets förslag framlades: det fans newligen bestämmelaer i detta förslag, som gjorde det alldeles nödvändigt, att man åter skulle komma in på frågan om septennatet. Regeringen var kanske icke mycket angelögen härom under den närmaste tiden, då hon kanske icke ens af de pålitligaste bögermän hade kunnat påräkna ett säkert stöd i afeeende på dessa punkter. Att hennes bandlipgesätt visar, att hon icke utan försigtighot kan fortfarande behorska situationon, är tomligen påtagligt. Lugn och försigtighet är väl ockeå hvad man i främsta rummet af henne fordrar. Medlommarne af församlingens stående utskott-, som under hemlofvet skola dvarstonna i Versailles, äro, om man närmare vill angifva deras politiska rigtning, så fördelade i partigrupperna, att 7 tillhöra den yttersta högern, 9 den moderata högern och högra centern, 5 den venstra centern och 4 den rent republikanska venstern. För öfrigt har detta utskott icke mycket att säga eller göra: det skall -kontrollora regeringen, men dess myndighet är ofantligt svag ooh svälvande; det har egentligen icke mer än ett sätt för magtutöfning: det kan i utomordentliga fall sammankalla nationalförsamlingen; men då högern är, så starkt representerad, lärer det väl näppeligen blifva fråga om någonting sådant. För några nya ansatoer från rojalisternas sida har man väl också under dessa ferier mycket litet att frukta, då det omtalas, att grefven af Chambord ånyo lyckats utarbeta en skrifvelse till en af sina anhängare och i denna inlägga bela sin bekanta, ytterliga uppfattning af statsmagternas betydelse. Man hade nästan skäl att frukta, att venstermännen under de sista dagarne at församlingens samvaro skulle frestas till något sörsök att genom öfverraskniog åstadkomma er majoritet, då i synnerhet medlemmarne af bö gern visat sig så angelägna att komma hem att de före den bestämda tiden öfvergåfvc Versailles. Emellertid gjordes icke något så dant försök, så ate högerns oförsigtighot denn: gång blef utan ladsamma följder.