Bref från Pari (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Paris den 2 aug. 1874. Efter upprepade mer eller mindre passionerade dedatter har Nationalförsamlingen omsider beslutat att taga sig ledighet till november månads slut för att då på nytt söka taga ihop med sitt Sisyphusarbeto att åstadkomma något slags konstitntion. Det är endast alltför troligt, att partierna då skola stå lika oböjliga mot hvarandra som nu, hvilket vill säga detsamma som att författningefrägan då lika litet som nu skall kunna lösas. Den enda möjliga lösningen af hela den trassliga härfvan blir, när allt kommer omkring, representationens egen upplösning. Emellertid har man användt den tid, som dessa stormiga politiska diskussioner lemnat öfrig, till att votera budgeten. Jag säger med flit votera, icke diskutera, ty om någon grundligare diskussion har icke varit fråga. En af våra hederliga och noggranna dannemäni Andra kammaren skulle tro sig drömma, om han komme till Versailles och såge krediter på hundratals millioner åt de särskilda regeringsdepartementen voteras nästan i klump, utan att den minsta uppmärksamhet fästes dervid. Om man räknar efter den tid sedan den 21 juli — då bebandligen af utgiftestaten började för att sedermera ideligen bli afbruten af de intressanta, men fullkomligt sterila politiska diskussionerna — som församlingen egnat häråt och erinrar sig att utgiftsstaten för året uppgår till 2600 millioner francs, så visar det sig, att representationen icke egnat en timma åt hvarje hundratal millioner! Man har icke haft tid till mera. Politiken har lyckats inkräkta en så omåttlig plats, den har tagit en så absorberande öfvervigt, att det icke i det sociala lifvet finnes utrymme för ett lands vigtigaste intressen, nationalförsvaret, uppfostringsväsendet, de allmänna arbetena — allt detta betraktas här såsom bisaker och man egnar deråt blott en förbigående och helt förströdd uppmärksamhet, för att uteslutande egna den åt dessa eviga politiska harangor, hvilka äro såsom en ljudande malm och en klingande bjellra, men om man går till grunden med saken fulla af tomhet och enformighet. Frankrike liknar en man, som framför allt behöfver arbeta på att stärka sina själsoch kroppskrafter, höja och förädla sin intelligens, utbilda sina muskler och öka deras spänstighet, och som i stället sysselsätter sig med att rådföra sig och diskutera om han bör kläda sig i en blå, hvit eller röd rock. Nationalförsamlingens beslutade prorogation har emellertid haft till följd, redan innan den ännu hunnit bli satt i verket, att aflägsna från Paris alla dem, hvilkas sommarresor på ett eller annat sätt varit beroende af representationens sammanvaro. Också äro, säger man, alla badorter öfverfylda på den norra och vestra kusten likasom ätven tusentals resande strömmat till Pyrenserna, Savoyen, Jura och Cöte dOr, öfverallt, med ett ord, der man kan andas frisk bergeluft och få pittoreska uteigter. De, som icke ha råd eller lägenhet till dylika längre resor, nöja sig med a:t göra små uflyktor på en dag eller par till Håvre eller Dieppe för att få Åse hafvet, detta för den infödde parisaren så sagolika ting, målet för hans undran alltitftå barndomen.