Utställningsbref från Uddevalla, ILL Än en gång följas vi åt till utställningen — vi söger jag, NB. om Ni ännu har lust att göra sällskap vid en utställning i Uddevalla, efter att hatva varit t. ex. vid utställningen i Köpenhawn eller kanske i Wien. Vi börja med det lilla rummet till höger om stora salen. ö Låtom oss för ett ögonblick tänka oss bort från sorlet omkring oss — tyckas vi icke hafva kommit in i en välmående svensk odalmans stuga för 100 år gedan? — dessa täcken i egendomliga, nästan besynnerliga, mönster med djursiguror inväfda, med namn och årtal i sjelfva tyget, dessa mångskiftande väfnader i bjerta färger beklädande väggarne i stället för nutidens tapoter — har Ni förut sett dylika, så är det säkert ute på en landsbygd, der man ej blyges för fars och farfars tider och seder, utan ännu behåller qvar hvad som för dem var kärt och så att säga invandt, huru mycket det än må strida mot vår moderniserande tid. Katalogen upplyser oss om, att det är väfnader som kallas Årya, insketäcke, hemtetäcke, bragdtäcke, rostäcke, spegeltäcke o. s. v. — troligtvis för de flesta i vårt sällskap lika obekanta namn, som de föremål de skola beteckna. . Äfven med fara att synas indiskret kan jag ej underlåta att meddela, hvad jag lyckats få reda på angående dessa väfnader, som på utställnivgen äro nästan ensamma i sitt slag och äfven anordnats för sig sjelf i detta rom och ett motsvarande vid sslens andra sida. Utställarne äro visserligen ganska många, alla från Kuogelfstrakten, Jörlands, Spekeröd och Solberga socknar, men i sjelfva verket är det blott en person, d:r A. Charlås i Kungelf, genom hvars nitiska medverkan man lyckats för allmänbeten framdraga denna på en gång rikhaltiga och ovanliga samling af väfnader