——— inför en gonska talrik publik. Den från franskan ötversatta pjesea Klädeshandlaren och hans mägåtergafs på ett förtjenstiullt sätt. De fina pointerna i denna pjes bletvos tydligt frambäfda at samtlige medspelande. Herr Hessler, den rike affärsmannen, rufvade på ärelystna planer, för hvars befrämjande han satt sin dotters Jycka på spel. Herr Fröberg, den elegante markis de Presles, var en en trogen typ af den förnäma verldens sysslolosa roucer och var väl inne i sin ganska svära rol. Hans unga maka, hvars rol innehades af m:lle W. Fröberg, väckte dock publikens största intresse. Hennes ädla hjerta, bennes tilltalande älskvärdhet, väckte slutligen hennes mans aktning och ledde till ett oväntadt godt resultat. Herr Riegos rol såsom Verdelet, den unga fruns gudfar, utöfvade ett stort inflytande på de ungas framtid och mildrade i någon män den något strätve faderns hårda förfarande mot den affallige svärsonen. Herr Ström, såsom Vatel, kocken, gjorde genom sitt uppträdande ett godt intryck. pjelfva tordringsegarne sågos ej ogerna och ridån toll vid sjerde aktens slut öfver en vacker framtidstafla. En tredjo kollega uppvaktar sina läsare med följande gyllene reglor, hvari vi äfven tillåtit oss några små kursiveringar m. m. Gyllene reglor för dametoilelten Nakna axlar och armar hörs icke till damtoiletten. Vid tillfället af en bröllopssrukost o s. v. sätter man på sig en tichu. Det visar dålig smak att anlägga en rik, praktfull morgondrägt eller en sådan (?) på resor. Perlor och diamantprydnader bär man blott om aftnarne. Man går ej med uppskurna skor på gatorna, icke heller stöflor med lysande färger på promenader. Etter 20 år måste systrar ej mera vara lika klädda. Små flickor ända till 10 ars ålder kläder man els gantare än sådana emellan 10—15 år, de sistnämnda måste vara ytterst enkelt klädda. Af förut nämnda skäl är det rådligt. då man har fyra eller fem döttrar, att ej klada dem alldeles lika. Systrar, då de vilja vara lika klädda, kunna likväl genom olika färger eller blommor åtskiljas. passande mot deras o ausigts-och hårfärg. En mor bör undvika hafva sargen på tyget (?) eller tyg af samma sort som döttrarne. En ung flicka passar det ej att hafva hvarken spetsar, diamanter eller fjädrar i båret, icke heller en indisk schavl (i håret?) eller någon slags drägt af sammet; deremot kan en ung (0) fru då bon nätt sexton (!) år, bära alla (!) förnämare och dyrbara saker. Kamelior (hm!), stenblommor, syrener och allt (!) som erhalles om hösten, är ivgen passande prydnad för unga flickor. Slutligen drista vi oss att anföra följande naiva apell till vårt lande monark, som helt nyligen — apellen nemligen — stod införd i ett skånekt blad: C. A. Appell anhåller att offentligen få tacka Hans Majestät Konungen för det H. M. uttryckte sin belåtenhet med ett dussin raketer, som jag förfärdigat och som d. 24 d:s afbrändes å Sophiero, samt skänkte mig 15 rdr, liksom Hans Maj:t täcktes fästa uppmärksamhet vid mitt arbete, då jag för några år sedan gjorde kulörta lampor och illumination, hvarefter han rekommenderade mig till Stockholm. Till den i Musei skolmaterielssal anordnade utställningen at äldre och nyare mästares taflor äfven som till åtskilliga nyheter i tafvelgalleriet, bland dessa framtör allt v. Holsts ypperliga djurstycke Kalt wer da? skola vi återkomma i nästa krönika, enär utrymmet för dagen ej tillåter några utgjutelser eller omdömen i denna riktning. Så mycket kunna vi dock, med vår vän faktorns goda minne säga, att både det ena och andra galleriet väl äro värda att tagas i betraktande. Om den i ordets egentliga bemärkelse bottenriko frih. Anselm v. Rothechild, som nyligen afled i Wien, ofterlemnande en förmögenhet, hvari millionerna beräknas i hundratal, innebålla utländska tidningar nu en mängd karakteristiska anekdoter. Det som bankirernas konung och konungarnes bankir mest af allt afskydde var det slags såfänga som framträdor i prunkande klädsel och öfverdådig lyx. När han enkelt, nästan tarfligt klädd satt något framåt lutad i ett hörn af sitt anspråkslösa åkdon kunde knappast någon ana, att den mannen var den, för hvilken rang, talang, skönhet, ungdom och snille, tjusade af guldets klang hvilket ögonblick som helst ekulie bugat sig. Han var i detta: fall en fullkomlig motsats till sin praktälskande broder, baron James Rothachild i Paris, hvars fester för kejsare Napolöon III på slottet Ferricres blifvit verldskunniga. En dag sporde honom en yngre bekant, -hvari egentligen svindeln på fondbörsen bestode. — Kan ni ej förstå, evarade den durchdrifne affärsmannen, hurn det måste gå, då oupphörligt samma menniskor göra affärer med hvarandra? — Jo-o-o, åh jo, till slut ska väl vinst och förlust så smäningom gå ihop.. — ÄHm, var god för ro ekull och räkna de värsta skrikhalsarne här på börsenF, uppmanade vår millionär. — Ja, det är fjorton stycken .. — -Godt, låtom oss komma tillbaka om fjorton dagar och räkna på nytt. Så skedde. Nu fanns det endast elfva, som ekreko och gestikulerade med händer och fötter. — Ja, se nu der, sade affärsmannen till nybörjarep, de tre, som fattas, ha blifvit uppslukade af de andra. -Nå, men huru ska man då bära sig åt för att spekulera riktigt förståndigt: — ÄFort i och fort ur igen alldeles som i ett ryskt ångbad, blef det för Rothschilds hela verldsåskådning betecknande svaret. Utställningsbref från Uddevalla, TIT SE TTT OQOeeleiii —RE Snr c —Bi—